Recensioner: Kulturkalaset
Naturligtvis kommer recensioner även från den gångna helgen. Mjukstartar lite med dom två recensionerna (Hello Saferide och bob hund) från Kulturkalaset i torsdags.
Hello Saferide
Det är minst lika bra som dom tidigare gånger jag sett Hello Saferide denna sommar. Med andra ord är det en helt underbar konsert. Så underbar att jag konserten igenom stod och antingen fånflinade eller nästangrät av lycka och av hur fantastiskt fint det var.
Ett par små ändringar hade gjorts sedan Putte I Parken, ”If I don’t write this song someone I love will die” var tillagd (jag antar att den las till efter att dom hade spelat den på P3-spelningen och kommit på att den var kul att spela) och den fantastiska ”2006” var flyttad till allra sist, efter ”Arjeplog” (som annars alltid har avslutat under sommaren). Och så hade Annika utsläppt hår den här gången.
Men det var alltså underbart även den här gången och även den här gången älskade publiken Annika.
Annika Norlin är utan tvekan popsommarens drottning.
Betyg: 5
bob hund
Inte riktigt lika bra som på Putte slår det mej. bob hund iscensätter här inte samma mäktiga uppvisning utan istället blir det ”bara” en riktigt bra konsert.
Kanske påverkar det faktum att det är gratis och att många som egentligen inte är särskitl intresserade av bob hund sökt sej till Götaplatsen känslan att det är något som fattas jämfört med när jag såg dom för ett apr veckor sedan. Exakt vad som fattas jämfört med den gången vet jag inte men det känns som det är något.
Dock är det som sagt ändå en riktigt bra konsert och precis som då är det som om varken publiken eller bandet vill att konserten riktigt ska ta slut. Extranumren är liksom då många men till skillnad från på Putte går inte bandet ut och in mellan i stort sett varje extranummerslåt utan kör dom lite mer i rad eller hur man ska uttrycka det.
Låtar som ”Nu är det väl revolution på gång?”, ”Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem men det gör jag, tror jag”, ”Den lilla planeten” och framförallt ”Istället för musik: förvirring” är magnifika även denna gång och som vanligt är Thomas Öberg en fenomenal frontman.
Ändå släpper inte känslan av att det inte är riktigt lika bra som på Putte. Kanske är det som dom säger att inget är som första gången.
Betyg: 4,5
Hello Saferide
Det är minst lika bra som dom tidigare gånger jag sett Hello Saferide denna sommar. Med andra ord är det en helt underbar konsert. Så underbar att jag konserten igenom stod och antingen fånflinade eller nästangrät av lycka och av hur fantastiskt fint det var.
Ett par små ändringar hade gjorts sedan Putte I Parken, ”If I don’t write this song someone I love will die” var tillagd (jag antar att den las till efter att dom hade spelat den på P3-spelningen och kommit på att den var kul att spela) och den fantastiska ”2006” var flyttad till allra sist, efter ”Arjeplog” (som annars alltid har avslutat under sommaren). Och så hade Annika utsläppt hår den här gången.
Men det var alltså underbart även den här gången och även den här gången älskade publiken Annika.
Annika Norlin är utan tvekan popsommarens drottning.
Betyg: 5
bob hund
Inte riktigt lika bra som på Putte slår det mej. bob hund iscensätter här inte samma mäktiga uppvisning utan istället blir det ”bara” en riktigt bra konsert.
Kanske påverkar det faktum att det är gratis och att många som egentligen inte är särskitl intresserade av bob hund sökt sej till Götaplatsen känslan att det är något som fattas jämfört med när jag såg dom för ett apr veckor sedan. Exakt vad som fattas jämfört med den gången vet jag inte men det känns som det är något.
Dock är det som sagt ändå en riktigt bra konsert och precis som då är det som om varken publiken eller bandet vill att konserten riktigt ska ta slut. Extranumren är liksom då många men till skillnad från på Putte går inte bandet ut och in mellan i stort sett varje extranummerslåt utan kör dom lite mer i rad eller hur man ska uttrycka det.
Låtar som ”Nu är det väl revolution på gång?”, ”Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem men det gör jag, tror jag”, ”Den lilla planeten” och framförallt ”Istället för musik: förvirring” är magnifika även denna gång och som vanligt är Thomas Öberg en fenomenal frontman.
Ändå släpper inte känslan av att det inte är riktigt lika bra som på Putte. Kanske är det som dom säger att inget är som första gången.
Betyg: 4,5
posted by Nicklas R at 19:16
0 Comments:
Post a Comment
<< Home