"Från där jag ropar" är underbart bra

Blev precis klar med första genomlyssningen för några sekunder sedan och jag kan säga att Hästpojkens nya skiva är fantastiskt bra. Riktigt riktigt bra, som det känns nu helt klart en av årets bästa svenska skivor.
Den låter inte alls som förra skivan, det punkigt skitiga är så gott som borta. Istället låter den mer vuxet, snyggt och jag skulle nog vilja säga lite mer pop än vad debuten gjorde. Den har mer klaviatur (det är ett lyft!) och det är överlag en fylligare ljudbild, den är inte lika diskantig som förra skivan.
Alla låtar är bra men ska jag nämna ett par utmärker sej lite extra får det bli fina "Katarina är ett hål", fantastiska singeln "Gitarrer & bas, trummor & hat", inledande "Små korta stunder" oc poppiga "Jag förväntar mig ingenting". Men som jag sa är alla låtar bra och det finns flera låtar som är galet bra.
Svinbra platta verkligen.