Man inser att det är över

Slog mej att idag har det gått en vecka sedan den där ceremonin och festandet och allt det där. Ju mer tiden gått sedan dess ju mer har man insett att det är slut nu. Man läser inte programmet Music & Event Management längre. När vi festade i torsdags var det slutet på en identitet jag levt med sedan hösten 2004, den som MM-student. Det var också slutet på tre fina och väldigt roliga år som vi som grupp haft tillsammans. Tre fina år som inleddes i Hultsfred i augusti 2007, som kantats av både arbete och slit men framförallt mycket fest och roliga stunder. Visst har vi blivit färre med tiden och visst har man träffat folk allt mer sällan ju längre tiden gått och i takt med att vi blivit mer och mer utspridda över landet och världen men förra veckans ceremoni och fest markerar ändå slutet på något sätt. Måhända i huvudsak symboliskt och formellt men ändock ett slut. Det är inte utan att man blir lite sentimental.
Jag ska inte bli supernostalgisk och rabbla massa minnen från dom här åren, det skulle bara bli tjatigt och det finns ingen möjlighet att jag skulle få med allt, men det har varit fina år.

Känns för övrigt nästan lite symboliskt att ceremonin hölls i Kalmarsalen. Det var inte där min studietid inleddes en gång i tiden, det gjorde den i salen Funk på Rock City i Hultsfred en augustidag 2004, men däremot var vi där på en välkomstceremoni några dagar senare, en av de allra första gångerna vi var i Kalmar. Sedan dess har jag aldrig varit i Kalmarsalen igen (välkomstceremonin när jag började igen 07 hölls i ett tält vid kåren), förrän examensceremonin i torsdags. Det är som att cirkeln slöts i och med det.
Extra symboliskt blir det om man betänker att examensceremonierna tidigare år hållits på slottet. Något som inte alls hade slutit cirkeln på samma sätt.