Trots den upprätthållna tradition känns det lite tungt

Tisdag som det är blev det naturligtvis Midsomer och jordgubbar under kvällen. Det är som bekant en tradition som måste upprätthållas.
För övrigt är jag lite sådär allmänt opepp för tillfället, det är liksom först idag det börjat sjunka in på allvar att jag kanske inte kommer kunna åka på way out west i år. Första gången sen det startade i så fall. Det känns galet tragiskt och jävligt jobbigt. Det är ju liksom ett av somrarnas stora måsten, en av årets absoluta höjdpunkter. Fuck alla som tokhandlat biljetter så dom tagit slut så här förbannat jävla tidigt. Dessutom det året som två av mina absoluta favoriter spelar och det antagligen är enda chansen på rätt länge att se dom. Det känns tungt helt enkelt.