Människor vill hälsa och prata

Jag måste ha någon form av välkomnande aura när jag går ut. Nästan alltid kommer det fram folk som vill hälsa och/eller tjöta lite. Jag tycker visserligen bara det är trevligt, men det är ändå lite intressant att notera. Detta inträffade även igår. Stod exempelvis en rätt bra stund och tjötade med en flicka - efter att hon kommit fram och hälsat bör tilläggas - om exempelvis folk jag läste en fristående kurs tillsammans med härom året (hon gick samma program som den klassen jag läste tillsammans med då, det var så vi kom in på ämnet) och att jag fick pris för uppsatsen i våras (nä, jag kunde inte hålla mig från att skryta lite, men äsch har man bragging rights så har man). Och när jag var på väg att gå när stället stängde var det en tjomme som ville hälsa och ta i hand och byta några ord. Så jag måste, som sagt, ha någon form av välkomnande eller tilldragande aura när jag går ut. Eller så är jag bara jävligt het, det är också en möjlighet...

Men det var hur som helst en rolig kväll igår. Postiljonen var bra, lite mer skotittsdoftande live än på skiva, och höljda i oerhörda mängder scenrök. Eller så upplevde jag bara mängden rök som oerhörd eftersom jag stod längst fram, precis vid rökmaskinen.
Eftersom Söderport renoveras för tillfället var det på ett annat ställe den här gången (Restaurang Stortorget närmare bestämt). Intrycket var väl att lokalen inte var riktigt lika bra som Söderport, men å andra sidan är Popidyll alltid Popidyll och det är essigt oavsett lokal. En fördel hade dock Stortorget gentemot Söderport; ett större utbud av öl. Fanns både Staropramen och Red Stripe (=två av de ölsorter jag oftast köper).
Plötsligt, och lite oväntat, dök för övrigt min gamla klasskamrat Elin upp också. Alltid kul att träffa någon man känner, särskilt när man inte setts på länge. Sen försvann hon i och för sig ungefär lika fort som hon hade dykt upp så man hann inte riktigt catcha upp så att säga men kul ändå.

Slutligen ska jag ta upp en grej som inte har med Popidyll att göra. Efter På Spåret igår twittrade jag om mitt resultat (32 poäng, slog båda lagen, skönt att ordningen är återställd), naturlgitvis med lämplig hashtag. Såg en stund senare att jag hade fått svar på tweeten (utan att minnas den exakta ordalydelsen var det något i still med "snyggt jobbat") från någon jag inte känner. Tyckte dock jag kände igen namnet och började fundera på om det kunde vara någon bekants bekant eller så. Men nja, jag kom inte riktigt på varifrån jag kände igen namnet, så jag googlade. Visade sig att det var någon riksdagsledamot för KD. Lite oväntat sådär att helt spontant bli tilltalad på twitter av riksdagsledamöter, men rätt coolt ändå.

Nåväl, idag är det lördag och det är första december. Det betyder naturligtvis julmustpremiär. Eftersom jag klev upp för en inte alltför lång stund sedan och fortfarande har viss tandkrämssmak kvar i munnen blir dock säsongspremiären först lite senare, framtå kvällningen någon gång skulle jag gissa på. Dock har förtsa luckan i chokladkalanedern öppnats. En häst med ryttare var formen på chokladbiten. Den smakade bra.

Nu ska jag gå och handla. Vad jag hittar på efter det återstår att se.