En ändrad plan

Min syster, som numera bor i Bredäng av alla ställen, fick för sig att komma på överraskningsbesök i stan den här helgen. Således fick jag för någon dag sedan i uppdrag att ta reda på om farmor skulle vara hemma denna eftermiddag/kväll. Eftersom jag inte riktigt är typen som plötsligt kommer på att jag ska hälsa på farmor spontant en fredageftermiddag (just fredageftermiddagar vill jag helst inte göra något alls), och eftersom man helst inte vill ge farmor för mycket förvarning om att man ska komma på besök (då riskerar man att mötas av abnorma mängder fikabröd) krävdes en del funderande på hur jag skulle gå till väga. Kom till sist fram till att det mest praktiska vore att jag behövde låna något och att jag därför kunde ringa och se om hon skulle vara hemma. Så vid fyradraget här i eftermiddags ringde jag och frågade om jag kunde låna en bakform (försök själva komma på något man kan behöva låna av farmor, så jävla lätt är det inte). Det gick bra, och hon skulle vara hemma. Vidarebefordrade informationen till min syster, som vid det laget började närma sig stan, och så var min del i det hela avklarad. Tänkte jag.

Så jag slog mig ner i soffan, slog på lite bra musik, hällde upp ett litet glas vin och lutade mig tillbaka med dagens tidning. Hade med andra ord inga planer på att faktiskt bege mig till farmor, utan hela tanken var att min syster skulle dyka upp, och mitt samtal om att behöva låna en bakform bara var en liten rökridå för att se så att hon skulle vara hemma. Hann dock inte sitta lång stund innan farmor ringer tillbaka. Hon frågade om jag, när jag ändå skulle dit, hade lust att bli bjuden på mat. Det hade jag inte hjärta att säga nej till. Dels eftersom det ju alltid är trevligt att slippa göra mat (och diska) själv, och delvis för att farmor sedan farfar dog i vintras flera gånger pratat om hur tråkigt hon tycker det är att äta själv. Att då säga nej när man får frågan om man vill bli bjuden på mat, nej det funkar liksom inte. Så det var bara att byta byxor och ge sig iväg.

Mötte upp med min syster utanför farmor, och gömde mig sedan bakom ett hörn i trappen när hon ringde på dörren. Farmor blev ytterligt överraskad.

Så vi åt där, och satt och tjötade ett tag. Blev kvar något längre än jag hade tänkt. Men gick hem när farmor och min syster skulle titta på Let's Dance. Då fick det räcka. Let's Dance klarar jag bara inte av. Men det blev en trevlig eftermiddag allt som allt, om än inte riktigt som jag räknat med.

Och någon bakform lånade jag aldrig.