Synpunkter på Musikhjälpen
Som så många andra har jag tittat och lyssnat på Musikhjälpen lite då och då under veckan. Bra grej så klart, och imponerande summa de lyckades samla ihop. Programmässigt har jag dock en del invändningar mot årets upplaga.
Precis som det varit de sista åren tycker jag det känts som att det varit alldeles för mycket gäster, och för mycket prat i förhållande till mängden musik. Kan sakna hur det var de första åren när någon av programledarna särskilt på nätterna stod helt ensam och skulle hålla låda och spela önskelåtar. Det hände inte så mycket, men det fanns ändå en skön känsla över det. Det var nästan lite meditativt skulle man kunna säga. Nu upplever jag att det blir lite mer vanligt radioprogram över det nattetid. De pratar med gästen, och så spelas det en låt lite då och då. Även under dagtid kan jag tycka att det är lite för mycket gäster när det dyker upp gäst på gäst i en så gott som obruten ström. Det tar på sätt och vis bort fokus från kärnan och grundidén med programmet; de önskade låtarna. Överhuvudtaget tycker jag att de borde spela fler önskelåtar än de faktiskt gör. För det är ju trots allt låtönskningarna programmet i grunden går ut på. De skulle med lätthet kunna spela en fjärdedel, kanske rentav uppemot en tredjedel, fler låtar än vad det faktiskt gör. Och det utan att det skulle upplevas som att de bara spelar musik och att programledarna/gästerna inte får något utrymme. Spelar man fler låtar är det också fler som får sina önskningar spelade, och det kan ju inte på något sätt vara negativt. Jag vet ju själv som önskat ett par låtar så gott som varje år (kan ha missat att göra det något av de första åren) men aldrig fått någon önskning spelad, att motivationen att önska liksom sjunker lite när ens låt inte blir spelad och tiden läggs på massa annat än att spela önskelåtar. Det må låta lite själviskt när tanken med låtönskningarna är att skänka pengar och visa solidaritet, men någonstans är det ju ändå så att en stor del av anledningen till att man önskar en låt är att man vill få den spelad. I alla fall är det så för mig, och jag tror knappast jag är ensam där.
Lite samma sak kan jag känna inför den enorma mängden livespelningar i buren. Jag tycker det är mer intressant att höra folks önskelåtar än att så gott som varenda aktuell artist ska komma dit och framföra ett par sånger. Sen bör det påpekas att jag inte har något emot livespelningar i sig, utan det är mängden jag kan tycka borde ses över. Det blir lätt lite för mycket emellanåt. Överhuvudtaget känns det som att det varit lite för planerat och schemalagt faktiskt. Händelselösheten, spontaniteten och överraskningarna borde tillåtits ta större plats. Det var lite det jag var inne på tidigare om de första omgångarna, att som jag minns det kändes de bitarna mer närvarande (och i någon mån bärande) de första åren. Det behöver inte hända så mycket hela tiden, utan det kan bara få pågå.
Vad jag däremot upplever har varit bättre i år än det varit tidigare är att det inte har varit någon låt man upplever har spelats nästan varje gång man slagit på radion eller tv:n. Visst att det varit låtar som spelats flera gånger, men min känsla är att det har hållits på en mer rimlig nivå än vissa andra år. För det vet jag att jag stört mig på någon annan gång när min önskning inte spelats, men jag har tvingats genomlida exempelvis Swedish House Mafia tre gånger om dagen. Nu blev inte mina önskningar spelade i år heller (vilket var rätt väntat med tanke på att de aldrig brukar bli det), men jag slapp frustrationen över att istället höra samma låt varje gång man slog på radion eller tv:n.
Sen kan jag inte riktigt komma runt känslan att programmet (observera att jag alltså avser programmet, inte insamlingen) i lite för hög utsträckning blivit ett forum för människor som vill visa vilka goda och bra människor de är. Men den diskussionen lämnar jag därhän för tillfället. Huvudsaken är väl någonstans ändå att folk bidrar oavsett om det är av solidaritet eller för att bygga sitt personliga varumärke/göda sitt ego.
Nåväl, min huvudpoäng är väl att Musikhjälpen är en jäkligt bra grej. Men att det kan vara värt att fundera lite på innehållet i programmet till kommande år.
Precis som det varit de sista åren tycker jag det känts som att det varit alldeles för mycket gäster, och för mycket prat i förhållande till mängden musik. Kan sakna hur det var de första åren när någon av programledarna särskilt på nätterna stod helt ensam och skulle hålla låda och spela önskelåtar. Det hände inte så mycket, men det fanns ändå en skön känsla över det. Det var nästan lite meditativt skulle man kunna säga. Nu upplever jag att det blir lite mer vanligt radioprogram över det nattetid. De pratar med gästen, och så spelas det en låt lite då och då. Även under dagtid kan jag tycka att det är lite för mycket gäster när det dyker upp gäst på gäst i en så gott som obruten ström. Det tar på sätt och vis bort fokus från kärnan och grundidén med programmet; de önskade låtarna. Överhuvudtaget tycker jag att de borde spela fler önskelåtar än de faktiskt gör. För det är ju trots allt låtönskningarna programmet i grunden går ut på. De skulle med lätthet kunna spela en fjärdedel, kanske rentav uppemot en tredjedel, fler låtar än vad det faktiskt gör. Och det utan att det skulle upplevas som att de bara spelar musik och att programledarna/gästerna inte får något utrymme. Spelar man fler låtar är det också fler som får sina önskningar spelade, och det kan ju inte på något sätt vara negativt. Jag vet ju själv som önskat ett par låtar så gott som varje år (kan ha missat att göra det något av de första åren) men aldrig fått någon önskning spelad, att motivationen att önska liksom sjunker lite när ens låt inte blir spelad och tiden läggs på massa annat än att spela önskelåtar. Det må låta lite själviskt när tanken med låtönskningarna är att skänka pengar och visa solidaritet, men någonstans är det ju ändå så att en stor del av anledningen till att man önskar en låt är att man vill få den spelad. I alla fall är det så för mig, och jag tror knappast jag är ensam där.
Lite samma sak kan jag känna inför den enorma mängden livespelningar i buren. Jag tycker det är mer intressant att höra folks önskelåtar än att så gott som varenda aktuell artist ska komma dit och framföra ett par sånger. Sen bör det påpekas att jag inte har något emot livespelningar i sig, utan det är mängden jag kan tycka borde ses över. Det blir lätt lite för mycket emellanåt. Överhuvudtaget känns det som att det varit lite för planerat och schemalagt faktiskt. Händelselösheten, spontaniteten och överraskningarna borde tillåtits ta större plats. Det var lite det jag var inne på tidigare om de första omgångarna, att som jag minns det kändes de bitarna mer närvarande (och i någon mån bärande) de första åren. Det behöver inte hända så mycket hela tiden, utan det kan bara få pågå.
Vad jag däremot upplever har varit bättre i år än det varit tidigare är att det inte har varit någon låt man upplever har spelats nästan varje gång man slagit på radion eller tv:n. Visst att det varit låtar som spelats flera gånger, men min känsla är att det har hållits på en mer rimlig nivå än vissa andra år. För det vet jag att jag stört mig på någon annan gång när min önskning inte spelats, men jag har tvingats genomlida exempelvis Swedish House Mafia tre gånger om dagen. Nu blev inte mina önskningar spelade i år heller (vilket var rätt väntat med tanke på att de aldrig brukar bli det), men jag slapp frustrationen över att istället höra samma låt varje gång man slog på radion eller tv:n.
Sen kan jag inte riktigt komma runt känslan att programmet (observera att jag alltså avser programmet, inte insamlingen) i lite för hög utsträckning blivit ett forum för människor som vill visa vilka goda och bra människor de är. Men den diskussionen lämnar jag därhän för tillfället. Huvudsaken är väl någonstans ändå att folk bidrar oavsett om det är av solidaritet eller för att bygga sitt personliga varumärke/göda sitt ego.
Nåväl, min huvudpoäng är väl att Musikhjälpen är en jäkligt bra grej. Men att det kan vara värt att fundera lite på innehållet i programmet till kommande år.
posted by Nicklas R at 00:23
0 Comments:
Post a Comment
<< Home