En tant
I eftermiddags, det var efter dagens matiné så antagligen vid fyradraget, ringde det på dörren. Jag hade hört att det strax innan ringt på grannens dörr så jag trodde först att det var en försäljare av något slag, eller kanske ett barn som ville sälja majblommor. Men när jag öppnade dörren stod där en äldre dam, som jag uppfattade det en något sliten äldre dam. Hon frågade om jag visste hur man kunde få tag i en vaktmästare, för hon kom inte in i sin lägenhet sa hon. Det visste jag inte, så vitt jag vet har vi inte ens någon vaktmästare. Men jag önskade henne lycka till, och påtalade att ordföranden för bostadsrättsföreningen bor på våningen ovanför och att han rimligtvis borde veta.
När hon sedan hade gått slog det mig att jag aldrig sett tanten förrän jag tidigare under dagen såg henne gå in i en port i huset mittemot och jag noterade att det var någon jag inte kände igen (eftersom jag har både balkong och fönster åt det hållet och dessutom har skrivbordet precis vid fönstret blir det ju liksom så att man börjar känna igen dem som mer eller mindre dagligen rör sig på gården mellan husen). Hur som helst så fick jag lite dåligt samvete och började fundera på om jag kanske borde ringt någonstans eller så med tanke på att hon verkade rätt sliten och stapplig och vid närmare eftertanke kanske inte framstod som riktigt riktig. Men vid det laget var det redan försent så efter en liten stund tänkte jag väl inte så mycket mer på det. Sådär som man så ofta gör i dylika situationer.
När jag senare satt och åt, skulle tro att klockan var ungefär sex, såg jag en polisbil köra in på gården och stanna utanför en port i det andra huset. Poliserna gick in i porten, och någon minut senare kom de ut med den äldre damen emellan sig. De satte henne mellan sig i polisbilen och körde iväg. Att det var just polisen som hämtade upp henne ska man nog inte lägga för stor vikt vid, det var nog mest en formsak (vem skulle annars skickas på ett sådant ärende?), utan det känns bra att veta att hon fick den hjälp hon antagligen behövde. Varm applåd till den av grannarna häromkring som var rådig nog att se till så att hon fick hjälp (och som till skillnad från mig insåg att det nog var det som behövde göras redan innan tillfället passerat).
Utöver ovan nämnda episod har jag som sagt tittat på dagens matiné. Hasse Ekmans Himmel och pannkaka (1959), som är en uppföljare till samme regissörs Sjunde himlen (1956). Inget mästerverk men helt okej underhållning för stunden. Kul att återse etershejken och de andra figurerna från första filmen.
Har även ägnat dagen åt att steka kyckling, läsa lite i såväl Sonic som Filter, klurat på ett mysterium, kastat en soppåse och tagit en ganska skön promenad i den friska aprilluften. Inte nödvändigtvis i den ordningen dock.
När hon sedan hade gått slog det mig att jag aldrig sett tanten förrän jag tidigare under dagen såg henne gå in i en port i huset mittemot och jag noterade att det var någon jag inte kände igen (eftersom jag har både balkong och fönster åt det hållet och dessutom har skrivbordet precis vid fönstret blir det ju liksom så att man börjar känna igen dem som mer eller mindre dagligen rör sig på gården mellan husen). Hur som helst så fick jag lite dåligt samvete och började fundera på om jag kanske borde ringt någonstans eller så med tanke på att hon verkade rätt sliten och stapplig och vid närmare eftertanke kanske inte framstod som riktigt riktig. Men vid det laget var det redan försent så efter en liten stund tänkte jag väl inte så mycket mer på det. Sådär som man så ofta gör i dylika situationer.
När jag senare satt och åt, skulle tro att klockan var ungefär sex, såg jag en polisbil köra in på gården och stanna utanför en port i det andra huset. Poliserna gick in i porten, och någon minut senare kom de ut med den äldre damen emellan sig. De satte henne mellan sig i polisbilen och körde iväg. Att det var just polisen som hämtade upp henne ska man nog inte lägga för stor vikt vid, det var nog mest en formsak (vem skulle annars skickas på ett sådant ärende?), utan det känns bra att veta att hon fick den hjälp hon antagligen behövde. Varm applåd till den av grannarna häromkring som var rådig nog att se till så att hon fick hjälp (och som till skillnad från mig insåg att det nog var det som behövde göras redan innan tillfället passerat).
Utöver ovan nämnda episod har jag som sagt tittat på dagens matiné. Hasse Ekmans Himmel och pannkaka (1959), som är en uppföljare till samme regissörs Sjunde himlen (1956). Inget mästerverk men helt okej underhållning för stunden. Kul att återse etershejken och de andra figurerna från första filmen.
Har även ägnat dagen åt att steka kyckling, läsa lite i såväl Sonic som Filter, klurat på ett mysterium, kastat en soppåse och tagit en ganska skön promenad i den friska aprilluften. Inte nödvändigtvis i den ordningen dock.
0 Comments:
Post a Comment
<< Home