Levde mig in i ouvertyren
Trevlig fredag ändå även om det inte hänt särskilt mycket (och så värst passionerad har den inte varit, jäkla horoskop att ljuga). Allt har liksom bara slutit på bra och jag har varit på allmänt bra humör och ja, jag kan egentligen inte förklara varför dagen har varit trevlig.
Men som sagt, egentligen har jag inte gjort så himla mycket. Det har väl varit de vanliga grejerna som man gör de flesta dagar. Plus att jag stod en kort stund på balkongen innan det dök upp ett moln och blev kallt. Och så den tunga fredagstraditionen med att läsa tidningen långsamt och smutta på ett glas vin är klart. När jag sedan hade läst tidningen fick jag nog ett litet ryck kan man säga.
Jag hade löst det sista sudokut vid kanske halv sju-tiden eller något sånt och lyssnade då lite på musik och gjorde egentligen ingenting särskilt alls en stund. Efter att ha lyssnat på The Smiths blev jag vid sju, halv åtta någonting sugen på en rysk ouvertyr. Som man blir. För att göra en inte särskilt lång historia ännu kortare levde jag mig in i musiken. Viftade med armarna som för att illustrera känslan och pampigheten och, i brist på bättre ord, soundet. Som man gör. Kan även ha förekommit hemmagjord dirigering och någon sorts hemmagjord balett. Säger kan. Vem ser jag då råkar gå förbi utanför fönstret när jag vänder på huvudet, om inte den söta tjejen i huset mittemot. Såklart. Inte för att jag bryr mig egentligen (hade jag nojat över att någon skulle se mig hade jag ju inte levt mig in i ouvertyren på det sättet till att börja med, eller fällt ner persiennerna), och ska jag vara helt ärlig ställer jag mig högst tveksam till att hon såg mig, men ändå lite lustigt att just hon av alla människor i kvarteret skulle råka gå förbi just då. Hur som helst fortsatte jag med det jag höll på med. Det går ju inte att sluta mitt i en ouvertyr inte.
Sen gjorde jag mat och tittade på Upp till bevis. Efter det lyssnade jag på musik och drack vin tills jag satte mig här. Men det är en helt annan historia.
Nåväl, nu ska vi se om jag inte kan hitta någon lämplig kvällens franska.
Men som sagt, egentligen har jag inte gjort så himla mycket. Det har väl varit de vanliga grejerna som man gör de flesta dagar. Plus att jag stod en kort stund på balkongen innan det dök upp ett moln och blev kallt. Och så den tunga fredagstraditionen med att läsa tidningen långsamt och smutta på ett glas vin är klart. När jag sedan hade läst tidningen fick jag nog ett litet ryck kan man säga.
Jag hade löst det sista sudokut vid kanske halv sju-tiden eller något sånt och lyssnade då lite på musik och gjorde egentligen ingenting särskilt alls en stund. Efter att ha lyssnat på The Smiths blev jag vid sju, halv åtta någonting sugen på en rysk ouvertyr. Som man blir. För att göra en inte särskilt lång historia ännu kortare levde jag mig in i musiken. Viftade med armarna som för att illustrera känslan och pampigheten och, i brist på bättre ord, soundet. Som man gör. Kan även ha förekommit hemmagjord dirigering och någon sorts hemmagjord balett. Säger kan. Vem ser jag då råkar gå förbi utanför fönstret när jag vänder på huvudet, om inte den söta tjejen i huset mittemot. Såklart. Inte för att jag bryr mig egentligen (hade jag nojat över att någon skulle se mig hade jag ju inte levt mig in i ouvertyren på det sättet till att börja med, eller fällt ner persiennerna), och ska jag vara helt ärlig ställer jag mig högst tveksam till att hon såg mig, men ändå lite lustigt att just hon av alla människor i kvarteret skulle råka gå förbi just då. Hur som helst fortsatte jag med det jag höll på med. Det går ju inte att sluta mitt i en ouvertyr inte.
Sen gjorde jag mat och tittade på Upp till bevis. Efter det lyssnade jag på musik och drack vin tills jag satte mig här. Men det är en helt annan historia.
Nåväl, nu ska vi se om jag inte kan hitta någon lämplig kvällens franska.
posted by Nicklas R at 23:54
0 Comments:
Post a Comment
<< Home