Ett ögonblick

En av kvällarna i Kalmar hamnade vi på ett ställe där det spelade en trubadur. Det var väl vad det var. Lite sisådär. Som trubadurer på uteställen brukar vara. Hur som helst. På golvet framför scenen dansade två tjejer. Den ena av dem såg sig då och då runt i lokalen. Kanske för att se hur mycket folk det var, kanske för att se om fler dansade, kanske som en vädjan att fler skulle komma upp och dansa, kanske var det ett tics. Självupptagen som jag är fick jag dock självklart för mig att det var åt mitt håll hon hela tiden tittade och att hon spanade in mig.

Nu slår det mig: tänk om det verkligen var så?




Hade tänkt att det ovan skulle bli dagens inlägg, men efter att den oväntat dök upp under eftermiddagen måste jag såklart nämna åtminstone några ord om Henrik Berggrens nya singel.
Äntligen! Henrik! Som vi väntat. Alltså, i min lilla värld är det här sjukt mycket större än alla oannonserade Beyoncé-släpp tillsammans. Och så himla fin och bra låt sedan. Jag brukar säga att vår generations ungdom slutligen dog när Kent gjorde sin sista spelning. I eftermiddags återuppstod den. Det är så det känns.