Matiné och häl

Idag tittade jag på matinén Dans på rosor (1954). I grund och botten en bagatell, om än en trevlig sådan, men som utmärker sig genom att i den stora slutscenen plötsligt och överraskande gå från svartvitt till sprakande färg. Så såg ni den inte idag får ni se till att titta nästa gång den visas på tv.

Utöver det har jag inte gjort särskilt mycket. Ställde till och med in dagens promenad för att vila hälsenan lite grann. Egentligen gillar jag inte att ställa in den dagliga promenaden, innan hälseneproblemen har det bara hänt max en handfull gånger på de sisådär 2,5 år jag hållit på, men någon enstaka gång får det väl gå.
Hälsenan känns väl annars ganska okej för tillfället. Väldigt mycket bättre än för ett par, tre veckor sedan. Verkar som att den där stretchingen sjukgymnaster rekommenderade ger lite resultat. De sista har vädret dessutom tillåtet mig att gå i mina vanliga lågskor, och de är mycket bättre för hälen än både vinterkängorna och sneakersena. Lite mjukare sula, men framförallt har de lite klack vilket avlastar hälsenan. När jag använder dem kan jag gå i princip utan att jag känner något i hälen, vilket så klart är skönt. Men ja, det går åt rätt håll helt enkelt. Det får det såklart gärna fortsätta göra.