Man blir less

Ingen särskild dag idag heller egentligen. Var uppe i storängen en sväng och höll på att få lågintensivt spader när det lades massa tid på att på riktigt stå att högt läsa igenom vartenda företag som ska stå på jobbmässan i Örebro om ett par veckor. Vi ser listan, vi är läskunniga, är vi intresserade kan vi titta på det själva när vi kommer hem. Du behöver inte stå och läsa upp allt i en kvart. Herregud.
Ni skulle bara veta hur less jag är på att gå  dit upp flera gånger i veckan. Jag tycker att det gott kunde räcka med typ en gång varannan vecka eller så. Då skulle jag ju faktiskt ha tid till att göra det jag ska och behöver göra. Som jobbsökningsaktivitet är det egentligen rätt bortkastat, för som det är nu hinner jag ju inte söka jobb som jag borde. Att skriva en bra ansökan tar sin tid, och när då halva dagar eller mer går till att mer eller mindre sitta av tiden där uppe försvinner ju en hel massa tid jag hade kunnat lägga på att faktiskt söka jobb. Arbetslös är inte samma sak som sysslolös. Jag har ett liv, jag har saker jag behöver göra, jag har inte tid att kasta bort tre halvdagar i veckan på att sitta i storängen bara för sakens skull. Just nu är jag dessutom lite extra less eftersom så som schemat ser ut innebär att jag missar massa OS jag skulle vilja se. Har missat i stort sett varenda svensk medalj och medaljchans hittills för att jag suttit där uppe. Sedan är jag också allmänt trött på att gå den där trista jävla vägen fram och tillbaka flera gånger i veckan. Man vill ju ha lite variation på sina promenader, flanera och få nya intryck från olika omgivningar.
Vad skönt det vore om de kunde börja schemalägga nästan enbart hemuppgifter istället.