Förmynderi och vuxendagis

Blir bara mer och mer trött på stöd och matchning för varje dag som går. Förmynderi och vuxendagis. Herregud, vi är vuxna människor låt oss själva ta ansvar och ge oss rätten och makten över vår egen process. Egenmakt verkar vara ett helt okänt begrepp för de ansvariga. Är så trött på skiten att jag kreverar snart. Vi är inga jävla dagisbarn som behöver en dadda att hålla i handen. Jag har hållit god min och försökt gilla läget länge, men sista veckorna har verkligen pushat mig mot gränsen för vad jag klarar av. Jag är tålmodig och har lätt för att finna mig i en situation, men just förmynderi och att bli behandlad som vore jag ett barn gör mig tokig.
Särskilt nu när jag märkte att de veckor jag inte behövde vara där blev de mest produktiva veckorna på länge. Jag mådde bättre, fick mer gjort, kände mig mer alert, började tänka intressanta tankar igen. Fick rentav inspiration till att komma igång med skrivandet igen. De veckorna påminde mig om vilket enormt slöseri med tid och kraft det är att gå dit upp flera gånger i veckan, hur det dränerar mig på energi och gnista.

I övrigt, en hel del balkong även i dag. Läsning. Vin. Ungefär så. Just nu ganska varmt här inne.