Överlag väntade resultat
Kollade såklart upp min årssammanfattning på Spotify. Det mesta var inte särskilt överraskande, men det fanns ett par grejer som stack ut.
Tittar vi på mest spelade artister var det inge som helst överraskningar. Mest har jag spelat kent, och därefter följet Hanna Järver, Lykke Li, Säkert! och Little Jinder. Ganska exakt vad jag själv skulle ha gissat på. Dock intressant att det enbart är svenska artister och att alla utom kent är kvinnor. Känns som att det borde säga något.
Kan också nämnas att kent, som jag spelat mest, har jag under året spelat i 46 timmar på Spotify. Lägger vi därtill på de lyssningar jag gjort på andra plattformar (här menar jag primärt cd, och en mindre del youtubelyssningar) landar jag lågt räknat på att jag hittills under 2018 lagt minst tre dygn på att lyssna på kent. Antagligen mer. Det hade man inte kunnat tro för bara några år sedan. Och definitivt inte när jag var avig tonåring som bestämt hävdade att jag hatade kent. Vi var alla en gång små. (kollade förresten på gamla dokumentären Så nära får ingen gå på SVT Play häromdagen, sjukt roligt att se nu 17-18 år senare när man vet vad som hände sedan. Rekommenderas!).
Mest spelade låten var Arktiska oceanen av och med Säkert!. Ingen direkt överraskning det heller då jag spelade den EP:n rätt många varv när den kom i våras. Övriga topplåtar var resterande två från EP:n och två av kentlåtarna som fanns med på årets Summer Party-lista. Att låtar därifrån skulle komma med var också väntat då det blir en del spelningar både när man sätter ihop listan och när den är färdig.
Det som är lite mer anmärkningsvärt är när man tittar på siffrorna för hur mycket jag lyssnat. 18793 minuter fördelat på 5102 olika låtar. Båda de siffrorna är intressanta.
Tidigare år har jag alltid legat en bit över 24000 minuter. Jämfört med förra året har lyssnandet minskat med ganska exakt 5500 minuter. Det är drygt 91 timmar, eller 15 minuter per dag utslaget över 365 dagar. Att jag skulle ha lyssnat lite mindre i år är jag inte överraskad över. Jag vet att jag lyssnat lite mindre när jag varit ute och promenerat i år i och med att jag blev lite smånojig över att slösa på data efter att ha lyckats surfa upp all månadens data ett par gånger i våras. Men att det skulle vara så väldigt många färre minuter, det förvånade mig.
Ännu mer anmärkningsvärd är siffran över antalet olika låtar jag lyssnat på. För trots att jag lyssnat på ett betydande antal färre minuter har jag antalet lyssnade låtar ökat, och det rejält. Jämfört med i fjol har den siffran ökat med 2300 låtar. 2300! Och då bör man ha i minnet att siffran antalet olika låtar jag lyssnat på legat relativt konstant omkring 2800 låtar per år. 2016 undantaget då siffran blev lägre till följd av att jag spelade några få album och spellistor väldigt mycket det året. Förstår inte var den massiva ökningen kommer ifrån. Men kul ändå att man spritt ut sitt lyssnande, det bör ju innebära att jag lyssnat på och fått upptäcka mycket nytt.
Bland de mer kuriositetsbetonade inslagen kan nämnas att jag tydligen lyssnat på alternativa artister (vad nu det betyder) 98% mer än den genomsnittlige användaren. Det bör man kanske se om en komplimang. Att mina toppgenrer är pop, indie, rock, electronic/dance och french variety. Det sistnämnda sannolikt en följd av Kvällens franska. Enligt Spotify är också den äldsta låt jag lyssnat på en franska låt. En sång som heter Lettre A P från 1951. Det skulle jag dock vilja påstå är felaktigt. Jag har lyssnat på ett gäng låtar som är betydligt äldre än så. Åtminstone 20-tal, men kanske även tidigare än så (här räknar jag inte klassiska stycken som i många fall är betydligt äldre). Dock kan man väl tänka sig att just de låtarna har varit med på samlingar som släppts senare än vad låtarna är gamla, och det kan man väl tänka sig att algoritmerna inte riktigt har koll på.
Och ja, först låten jag lyssnade på 2018 var självklart Hello Saferides 2006. Har ju gjort det lite till en grej att försöka se till att det blir den första låt jag lyssnar på varje år. Se det som en nyårstradition.
På tal om något helt annat började se om Sunes jul idag (upptäckte att det finns på play, älskar play!). Det är fortfarande bra och roligt, men visst kan man se att en del saker åldrats ganska rejält. Framförallt kanske i synen på kön (där känns det stundtals rejält daterat) men också en sådan sak som att mamma Karin röker (inomhus!) i en av de absolut första scenerna i serien. Det sistnämnda hade nog inte riktigt passerat i ett barnprogram idag. Eller för den delen att Sune mer eller mindre tjatar till sig pussar av Sophie. Eller att det mer eller mindre är ett skämt att en kille leker med dockor. Dock vore det väl konstigt om serien inte hade åldrats. Den har trots allt 27 år på nacken, och samhället har förändrats sedan dess.
En kul detalj är dock att i en av lucköppningsscenerna med Sören och Anders (älskar att de finns med) sånär det ska berättas en vits så nämns Kalle Thyras i förbifarten. Måste vara helt obegripligt för de allra flesta, men en fin hommage till det Karlskoga där åtminstone den ene av dem växte upp. För den som till äventyrs inte är bekant med Kalle Thyras så vardet ett gammalt original som levde här decennierna kring förra sekelskiftet och som det sedan dess berättats historier om. De flesta karlskogingar har hört namnet, även om han nog är mer närvarande i medvetandet hos de äldre generationerna än de som är i min ålder och yngre.
Just nu snöar det för övrigt. Ett väldigt vackert snöfall. Trist bara att det enligt cirka alla prognoser kommer smälta/regna bort tämligen omgående.
Tittar vi på mest spelade artister var det inge som helst överraskningar. Mest har jag spelat kent, och därefter följet Hanna Järver, Lykke Li, Säkert! och Little Jinder. Ganska exakt vad jag själv skulle ha gissat på. Dock intressant att det enbart är svenska artister och att alla utom kent är kvinnor. Känns som att det borde säga något.
Kan också nämnas att kent, som jag spelat mest, har jag under året spelat i 46 timmar på Spotify. Lägger vi därtill på de lyssningar jag gjort på andra plattformar (här menar jag primärt cd, och en mindre del youtubelyssningar) landar jag lågt räknat på att jag hittills under 2018 lagt minst tre dygn på att lyssna på kent. Antagligen mer. Det hade man inte kunnat tro för bara några år sedan. Och definitivt inte när jag var avig tonåring som bestämt hävdade att jag hatade kent. Vi var alla en gång små. (kollade förresten på gamla dokumentären Så nära får ingen gå på SVT Play häromdagen, sjukt roligt att se nu 17-18 år senare när man vet vad som hände sedan. Rekommenderas!).
Mest spelade låten var Arktiska oceanen av och med Säkert!. Ingen direkt överraskning det heller då jag spelade den EP:n rätt många varv när den kom i våras. Övriga topplåtar var resterande två från EP:n och två av kentlåtarna som fanns med på årets Summer Party-lista. Att låtar därifrån skulle komma med var också väntat då det blir en del spelningar både när man sätter ihop listan och när den är färdig.
Det som är lite mer anmärkningsvärt är när man tittar på siffrorna för hur mycket jag lyssnat. 18793 minuter fördelat på 5102 olika låtar. Båda de siffrorna är intressanta.
Tidigare år har jag alltid legat en bit över 24000 minuter. Jämfört med förra året har lyssnandet minskat med ganska exakt 5500 minuter. Det är drygt 91 timmar, eller 15 minuter per dag utslaget över 365 dagar. Att jag skulle ha lyssnat lite mindre i år är jag inte överraskad över. Jag vet att jag lyssnat lite mindre när jag varit ute och promenerat i år i och med att jag blev lite smånojig över att slösa på data efter att ha lyckats surfa upp all månadens data ett par gånger i våras. Men att det skulle vara så väldigt många färre minuter, det förvånade mig.
Ännu mer anmärkningsvärd är siffran över antalet olika låtar jag lyssnat på. För trots att jag lyssnat på ett betydande antal färre minuter har jag antalet lyssnade låtar ökat, och det rejält. Jämfört med i fjol har den siffran ökat med 2300 låtar. 2300! Och då bör man ha i minnet att siffran antalet olika låtar jag lyssnat på legat relativt konstant omkring 2800 låtar per år. 2016 undantaget då siffran blev lägre till följd av att jag spelade några få album och spellistor väldigt mycket det året. Förstår inte var den massiva ökningen kommer ifrån. Men kul ändå att man spritt ut sitt lyssnande, det bör ju innebära att jag lyssnat på och fått upptäcka mycket nytt.
Bland de mer kuriositetsbetonade inslagen kan nämnas att jag tydligen lyssnat på alternativa artister (vad nu det betyder) 98% mer än den genomsnittlige användaren. Det bör man kanske se om en komplimang. Att mina toppgenrer är pop, indie, rock, electronic/dance och french variety. Det sistnämnda sannolikt en följd av Kvällens franska. Enligt Spotify är också den äldsta låt jag lyssnat på en franska låt. En sång som heter Lettre A P från 1951. Det skulle jag dock vilja påstå är felaktigt. Jag har lyssnat på ett gäng låtar som är betydligt äldre än så. Åtminstone 20-tal, men kanske även tidigare än så (här räknar jag inte klassiska stycken som i många fall är betydligt äldre). Dock kan man väl tänka sig att just de låtarna har varit med på samlingar som släppts senare än vad låtarna är gamla, och det kan man väl tänka sig att algoritmerna inte riktigt har koll på.
Och ja, först låten jag lyssnade på 2018 var självklart Hello Saferides 2006. Har ju gjort det lite till en grej att försöka se till att det blir den första låt jag lyssnar på varje år. Se det som en nyårstradition.
På tal om något helt annat började se om Sunes jul idag (upptäckte att det finns på play, älskar play!). Det är fortfarande bra och roligt, men visst kan man se att en del saker åldrats ganska rejält. Framförallt kanske i synen på kön (där känns det stundtals rejält daterat) men också en sådan sak som att mamma Karin röker (inomhus!) i en av de absolut första scenerna i serien. Det sistnämnda hade nog inte riktigt passerat i ett barnprogram idag. Eller för den delen att Sune mer eller mindre tjatar till sig pussar av Sophie. Eller att det mer eller mindre är ett skämt att en kille leker med dockor. Dock vore det väl konstigt om serien inte hade åldrats. Den har trots allt 27 år på nacken, och samhället har förändrats sedan dess.
En kul detalj är dock att i en av lucköppningsscenerna med Sören och Anders (älskar att de finns med) sånär det ska berättas en vits så nämns Kalle Thyras i förbifarten. Måste vara helt obegripligt för de allra flesta, men en fin hommage till det Karlskoga där åtminstone den ene av dem växte upp. För den som till äventyrs inte är bekant med Kalle Thyras så vardet ett gammalt original som levde här decennierna kring förra sekelskiftet och som det sedan dess berättats historier om. De flesta karlskogingar har hört namnet, även om han nog är mer närvarande i medvetandet hos de äldre generationerna än de som är i min ålder och yngre.
Just nu snöar det för övrigt. Ett väldigt vackert snöfall. Trist bara att det enligt cirka alla prognoser kommer smälta/regna bort tämligen omgående.
posted by Nicklas R at 23:26
0 Comments:
Post a Comment
<< Home