Risk för känsla av meningslöshet

Som förutsett en lugn och vanlig söndag. Såg dock i söndagsbilagans horoskop att jag tydligen kommer vara veckans vinnare under veckan som kommer, alla bitar faller på rätt plats av sig självt stod det. Det låter ju trevligt. Sedan tvekar jag i och för sig på att det stämmer med tanke på att jag med start imorgon måste börja gå till Arcus en tredje gång i veckan vilket innebär att jag från och med imorgon kommer behöva kliva upp tidigt på måndagar. Suck. Det enda jag hatar mer än tidiga morgnar är tidiga måndagsmorgnar, särskilt när själva anledningen till den tidiga morgonen är tämligen poänglös. För såhär, till skillnad från när jag var på stöd och matchning hos Manpower är det här helt okej, men det är likafullt så att just tiden på plats inte gör varken från eller till och ju mer tid jag kommer behöva vara där desto större risk att jag kommer uppleva det som meningslöst, som slöseri med tid eller bara ledsna. Det antal timmar jag haft nu, två timmar åt gången två gånger i veckan har varit bra. Det har känts ganska lagom. Det här att antalet timmar per automatik ökar när man efter tre månader blir förlängd i ytterligare tre månader är obegripligt för mig. Det borde göras en individuell bedömning, med hänsyn till den arbetssökandes önskemål, om det finns anledning att öka antalet timmar på plats. Och med risk för att låta en smula dryg eller självbelåten så well, jag upplever inte att jag har något som helst behov av fler timmar. Som jag sa kommer det inte osannolikt mest innebära att jag lackar ur på vad jag upplever som bortslösad tid som ska sittas av bara för sakens skull. Blir det så kommer det enda de extra timmarna leder till för mig vara att jag mår dåligt av det.
Vissa delar av hur arbetsmarknadspolitiken fungerar skulle verkligen behöva tänkas igenom. Det är väldigt mycket som känns ogenomtänkt och som slag i luften för att det ska verka som att det görs något när man egentligen bara kastar bort tid och pengar på något som inte innebär någon konkret nytta. Symbolpolitik och alibiåtgärder när det är som sämst.

Och jävlar vad jag är osugen på att kliva upp tidigt imorgon. Som kvällsmänniska känner jag mig mobbad av samhället. Jag är trött på att ses som en suspekt avvikare för att jag föredrar att vara uppe 10-02 och fungerar bäst på kvällarna istället för att vara vaken 06-22 och vara som mest produktiv före lunch. Jag är skitless på att det ses som karaktärsdanande och eftersträvansvärt att vara uppe tidigt men småskumt att stanna uppe sent. Hatar att hela samhället är anpassat till de morgonpigga. Krossa morgonnormens diktatur!