Samma om igen

Med risk för att låta en smula enformig har det varit full fart med jobb idag också. Det är bara att gasa på in i mål nu. En vecka, sedan ska allt vara färdigt. Så ja, det är som sagt bara att jobba på. En deadline är en deadline och en trycktid är en trycktid så det finns ju liksom inget utrymme för att inte hinna färdigt.

Men det är inte utan att man känner sig rätt trött och sliten när man jobbat färdigt för dagen när det är sådant tempo det är och har varit på slutet. Då är det rätt skönt att mest bara sitta i soffan och göra just ingenting.

Vill inte veta hur många tecken jag producerat den senaste veckan, men det är många. Och då återstår fortfarande en hel del. Man tänker inte riktigt på det för man är så van vid det när man har det här jobbet, men sjukt ändå att det är massa folk som också kommer läsa all text man sprutar ur sig. Det är ju i och för sig därför man skriver det men när det väl sker har man liksom redan lagt de artiklarna och texterna bakom sig. Att det på sätt och vis är först efter att man lämnat dem och mentalt gått vidare de får sitt liv har man inte en tanke på när man skriver dem. Och det är klart, tänkte man under skrivandet på att texten också kommer bli läst hade man väl bara fått prestationsångest och/eller mått skit över den tanken så det är väl lika bra att låta bli.