Ungdomsminne

Jobbat lite grann och så under dagen. Tillbaka i vardagen efter födelsedagsfirandet liksom. Ingen anmärkningsvärd dag egentligen, även om man ju skulle kunna hävda att ganska mycket jag gjort och gör från typ igår och någon dag till framåt är för första gången som 40-nånting.

Slog mig förresten att igår inte bara var födelsedag, utan det var också på dagen 20 år sedan jag var i Stockholm och såg White Stripes. På dagen 20 år sedan jag handlade på Systemet för första gången och fick ett grattis på födelsedagen från killen i kassan. Kommer inte ihåg exakt vad jag köpte, antagligen någon ljus lager, men jag vet att det var i butiken som på den tiden låg på Klarabergsgatan. Tror det är enda gången jag handlat i just den butiken och fler lär det inte bli eftersom den inte finns kvar. Sjukt i vilket fall att det är tjugo år sedan. Kan väl kanske inte säga att jag minns konserten som igår, men det känns definitivt inte som att det är två decennier sedan. En bra konsert var det i alla fall. Jag åkte från Hultsfred, mötte upp en kompis som kom åkande från Karlskoga. Vi bodde på billigt hotell, försökte hitta någon bra bar efter konserten men hade noll koll på var barer och dylikt fanns så vi snurrade mest runt inne i stan. Det var en annan tid helt enkelt. Att det var en annan tid kan man också se på att jag hade fått reda på konserten via en notis om konserten i tidningen tidigare på hösten. Inte som idag när konserter utannonseras långt, långt i förväg och biljetterna till det mesta tar slut i ett nafs. Det var också på den tiden som man kunde köpa tidningen dagen efter och förvänta sig att få läsa en recension även av den typen av mellanstora spelningar. Pop- och rockbevakningen hade större tyngd då. De flesta skivor recenserades, fler än bara de största konserterna, det publicerades i alla fall ett par kolumner om musik i veckan. En annan tid helt enkelt. I just avseendet en enligt min ringa mening bättre tid. Det är tråkigt att musikjournalistiken och musikkritiken blivit så undanskuffad idag. Pappersbiljetter var det också. Man fick hämta ut dem hos ett ombud. Inte alls omöjligt att jag har den rivna biljetten kvar i någon låda någonstans. Det var ändå lite fint att kunna ha kvar som ett minne av de spelningar man var på.

På tal om den konserten och tiden som passerat kan man ju för övrigt undra hur jag kommer minnas vårens kent-konserter om ytterligare tjugo år. Med tanke på att åren bara går fortare ju äldre man blir kommer de väl antagligen inte alls kännas särskilt längesedan. Fast därifrån kommer jag i alla fall inte ha någon pappersbiljett kvar i en byrålåda.