Ett perfekt musikögonblick

När jag förut lyssnade på sonicskivan inföll ett sånt där perfekt musikögonblick där musiken, sinnesstämningen och allt annat verkligen sammanföll.
Det var mörkt, adventsstaken var den enda lampa jag hade tänd, och jag stod i fönstret och tittade ut i den mörka Hultsfredsnatten där regnet föll. Eric Malmbergs "milda döden hämtar oss alla till slut" gick på och just då var det den perfekta låten.

Det var ett sånt där ögonblick då allt bara synkade. Dom kommer inte så ofta, någon gång per år kanske, men varje gång ett sådant ögonblick inträffar känner man det i hela kroppen. Man försöker återskapa dom men det går inte, perfekta musikögonblick låter sej inte fångas.