Plågsam tv

Det händer ibland att jag ser någon minut av Jerry Springer. Det kan faktiskt vara rätt roligt om man är på humör för något hjärndött och freakshowaktigt (bäst hittills: avsnittet om "sexhemligheter" där en kvinna som jobbade som "den mänskliga tortillan" medverkade, och ännu bättre blev det när det framkom att hon tyckte det var ett kanonjobb). Händer rätt ofta att man faktiskt sitter och skrattar åt månniskorna som är med (ja åt, inte med).
Ibland är det dock inte underhållande överhuvudtaget, när man ser att människor blir helt förstörda över exempelvis en dumpning eller något liknande kan det rentav bli jobbigt. Imorse när jag såg lite av ett avsnitt var det dock värre än jobbigt. Dom som medverkade var så trasiga att det gjorde ont att titta på det. Det handlade om en dotter som berättade för sin mamma att hon var prostituerad och menade att det var mammans "fel" (jag sätter fel inom citationstecken eftersom tjejen hävdade att hon trivdes kanonbra med att vara prostituerad) eftersom hon nu fick uppmärksamhet som hon inte fått under sin uppväxt och så vidare. Och att se den familjens (efter en stund visade det sej att den första tjejens lillasyster också prostituerade sej) fruktansvärt trasiga relationer och hur trasiga dom var som människor kändes på något sätt så jävla obehagligt att se. Det var riktigt riktigt jobbigt faktiskt. Det var så där att om det hade varit en pjäs eller film hade det blivit hyllat (eller eventuellt kallats överdrivet). Men det var varken en pjäs eller en film utan det var på riktigt, och det var det som gjorde så jävla ont att se.
Det verkade nästan som att inte ens Springer själv visste riktigt vad han skulle göra.