Igår var en fantastisk dag

Gärdagskvällen, vad finns att säg om den? Ungefär halva klassen (sex av oss) sågs hos Åse, där vi skålade, lekte lite music quiz och umgicks. Promenerade till Byttan där resten av klassen mötte upp, och så åt vi där. Buffé bjöds just den kvällen så det blev ganska mycket pengar kvar på presentkortet. Men det var trevligt att sitta där och äta och dricka och tjöta. Vi lämnade Byttan och efter en del turer hamnade vi hemma hos Adam, och där var det klackarna i taket kan man säga. Hans föräldrar och morföräldrar var där och dom var tja, glada kan vi väl kalla det. Tanken var att vi skulle vara där en liten stund och sen gå ut någonstans, men sen drog klockan iväg och det slutade med att vi var där hela kvällen istället. Lite otippat, men det var trevligt. Och på något sätt känns det, såhär dagen efter, lite symptomatiskt för året att det avslutas med något helt annat än man hade trott och förväntat sej.

Vi lämnade någon gång vid två, halv tre och började promenera hemåt. När vi, och vid det laget betecknade "vi" killarna i klassen, nådde korsningen där vi skulle gå åt olika håll stannade vi en hyfsad stund och pratade om året, tackade för detsamma, önskade varandra lycka till, sa på återseende (vi som ska gå IKEA-kursen använde det lite mindre högtidliga "vi ses på måndag") och avslutade med en gruppkram. Det var fint. En fin avslutning på ett härligt år.

Gårdagen i övrigt då? Ceremoni på slottet på frömiddagen. Det var en trevlig och fin ceremoni. Det kändes väldigt härligt när ens namn lästes upp och man fick gå upp på scenen och hämta sin magisternål (den är schnygg) och sitt diplom. Sedan blev det ännu härligare när priserna för bästa uppsatser delades ut. När priserna för bästa uppsats på varje program hade delats ut klev vår programansvarige upp på scenen igen och berättade att det skulle delas ut ett pris till. Det belönade originalitet och skarpsinne och skulle gå till en uppsats i vår klass. När motiveringen började läsas upp och ordet autoetnografi nämndes insåg man vad som var på väg att hända, jag och Jenny tittade på varandra och gjorde en high five. Det var vi som hade vunnit. Helt galet. Det hade nog ingen av oss varken trott eller förväntat sej. Och en helt enorm känsla att gå upp på scenen och ta emot diplomet, blomman och sipendiet. Just att man vinner för något man presterat är en himla härlig känsla. En bekräftelse på att man gjort något bra. En fantastisk slutpunkt på inte bara ett härligt år, utan även på studierna överhuvudtaget. En belöning för allt slit man lagt ner. Sen är det naturligtvis inte helt fel att få in lite extra cash, även om äran och bekräftelsen är den stora grejen och det man tycker är göttast. Stipendiepengarna är egentligen bara en extra bonus, det är diplomet man kommer hålla kärt. Jag är otroligt glad och stolt över priset. Tror aldrig jag strålat så mycket på bild som jag antagligen gör på bilderna där vi poserar med diplomen på borggården efter ceremonin.

Efter ceremonin hängde jag med familjen under eftermiddagen. Åt lite lunch, hängde på deras hotell rum där vi skålade och tog det lite lugnt. Nickade nog rentav till några minuter framför tv:n. Sen var det dags att bege sej till Åse och påbörja kvällens festligheter.