Verkar hända en del

Med tanke på gårdagens uttryckta förhoppning om att denna dag skulle bli händelserik började det onekligen bra. När jag slog på telefonen hade jag ett sms från min uppsatskollega Jenny där hon i uppeldad ton meddelade att vi gått vidare i en stipendieansökningsprocess och att jag skulle svara om det ringde från ett Växjönummer. En stund senare pratade jag med stipendiemannen i Växjö och svarade på lite frågor om uppsatsen och om mig och så. Tror det gick bra. Nu blir det en spännande väntan på att se vad som händer.

Nu ska jag hur som helst fortsätta med vad som är min huvudsyssla för tillfället, jobbsökandet. Låt oss hoppas att jag hittar något roligt att söka. Letandet och sökandet fortsätter således i oförminskad styrka även fast att jag var på intervju i måndags, att göra på något annat vis vore ju bara dumdristigt. Dessutom innebar intervjun något av en skjuts framåt energimässigt. En bekräftelse på att man har en bakgrund och ett cv som de facto är intressant, något som både stärker självförtroendet och gör det roligt igen. Att inte ta tillvara på en sådan skjuts vore ju, om inte annat, oerhört märkligt. Och nu lyckades jag snurra in mig i ett resonemang utan att riktigt komma till poängen igen, typisk akademiskada.