Finalen

Värdig vinnare får man säga. Visst, låten lämnar en hel del i övrigt att önska. Tycker ärligt talat den är rätt såsig och trist, och lite väl överdriven. Men som helhet med artist och framträdande är vinnare helt klart värdig. Som sagts på tusen andra ställen finns ett stort symbolvärde och så vidare i det hela. Och ja, det var väl i ärlighetens namn ganska väntat. Det har liksom känts lite på snacket och så att det var det bidraget som skulle vinna i år. Så ja, ingen större överraskning helt enkelt.

Överlag känns väl toppen faktiskt helt ok för en gångs skull. Gillade Hollands låt så att den kom högt upp är kul, Sverige vill man ju alltid ska komma högt upp så kul att den kom topp 3 (men visst, det hade inte gjort ont om den hade lyckats smita förbi Holland). Och ja, jag får erkänna att jag hade fel när jag lät besvikelsen tala och stensäkert sa att Sverige inte skulle komma topp 10 när den vann melodifestivalen. Fast det är klart, eftersom Sverige "bara" kom trea kan jag ju fortsätta hävda att Ace Wilder hade gått bättre och att fel låt vann.

Men som sagt, som helhet kan jag för en gångs skull inte klaga på resultatet. Alltid brukar det ju vara något superkasst eller fullkomligt oförklarligt som kommer högt upp (eller rentav vinner, Danmark förra året exempelvis förstår jag fortfarande inte hur den kunde vinna), men i år har jag inget jag är sur över direkt. Är väl en del jag personligen skulle placerat lite annorlunga, kan exempelvis tycka att Finland gott kunde hamna topp 10 istället för exempelvis Armenien eller Danmark, och även om jag inte var så värst förtjust  Frankrikes bidrag  (tyvärr får jag säga, för man vill ju ändå gilla Frankrike) tycker jag ändå de förtjänar bättre än en sistaplats (och bara två ynka poäng). Men handen på hjärtat, vem utom de berörda länderna bryr sig egentligen jättemycket om vilka som hamnar på plats 4-26?

Annars måste man ju faktiskt älska att Storbritannien på riktigt hade textraden "Power to the people" i sin låt. Känns som att det måste ha varit första gången i ESC-historien.

Idag kändes det också som att jag hade bättre schvung i twittrandet. Framförallt under första halvan kändes det riktigt bra, men även andra halvan av programmet flöt på bra. Skönt det.
Sen kan man väl fråga sig hur väl jag hänger med i min samtid med tanke på att jag under veckan refererat till både volstein, the fan man och Karl Gerhard...