Monday, November 17, 2014

Dagens promenad

Sedan jag började mina dagliga promenader har det blivit en och annan tur upp på rävåskullen. Det har fått mig att börja tvivla på sanningshalten i påståendet att singelmänniskor sådär överlag gillar skogspromenader. För trots att jag knatat runt i skogen där uppe en hel del har jag inte mött en enda snygg singeltjej där. De enda man möter är typ farbröder med hundar och en och annan joggare.

Kom att tänka på det idag, för idag blev det ännu en liten exkursion upp på kullen för att undersöka platser där man ibland var som barn. Fick för mig att jag skulle gå upp till Lustighej för att se hur det ser ut där nuförtin (nä jag orkar inte förklara, vill ni veta vad Lustighej är får ni googla). Bestämde mig för att ta vägen bakom Nobelstadion upp på kullen. Kan väl säga såhär, hade jag kommit ihåg/vetat hur brant och lång backen där är där hade jag nog valt en annan väg. Det är jättebrant. Jag är bra på att gå uppför annars, men den här gången var jag rejält andfådd när jag kom uppför backen. Men upp kom jag.

Väl uppe kunde jag konstatera att de hinderbanshinder som fanns där uppe när jag var liten var borttagna. Men i övrigt var det väl rätt likt sig. En glänta på toppen av kullen liksom. På vägen därifrån stannade jag till på toppen av den grusbrant vi ibland fick springa i under försäsongsträningen när jag höll på med hockey i min tidiga ungdom. Då såg jag vad jag först tyckte var några harar studsa över den lilla öppna platsen nedanför, men så såg jag (efter att ha slagits av att det var hemskt stora harar) att det inte alls var några harar utan en liten familj rådjur. Får väl klassas lite som dagens naturupplevelse va?

Hur som helst fortsatte jag min promenad. Genade över kyrkogården, fick för mig att ta backen upp mot IP och ta den vägen hem istället för att gå på nersidan av kullen. Så det blev ytterligare en hyfsad uppförsbacke alltså, även om den uppförsbacken inte är särskilt brant utan istället ganska lång. Och ja, alla backar och ojämna skogsstigar och så vidare kändes en del i låren när jag kom hem. Men det fick det väl vara värt antar jag.

Tog även en sabb sväng förbi det mystiska lilla huset för att se om det hänt något mer där, men det verkade vara helt orört sedan senast jag gick förbi.

Det var dagens promenad det.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home