Kalaset

Hade alltså födelsedagskalas igår. Bjöd några vänner på middag (långkokad, mustig gryta) och hade allmänt trivsamt samkväm. Fick några presenter. Vinkorkar, en öl, en flaska vin, en flaska Explorer, Marcel Prousts noveller. Gött det. Gillar spännvidden mellan Proust och fulvodka (som, bör påpekas, var en liten intern referens till ungdomens fester). Fast det ringar ändå på något sätt in mig och min historia. För vilka intellektuella och kulturella pretentioner jag än har kommer jag alltid vara från Karlskoga, och det kommer alltid vara en del av mig. Så även om det aldrig var tanken, och inga hade samordnat sina presenter, sa ändå helheten något om mig. Lite fint.

Själva festen är inte mycket att säga om. Den var som fester är mest. Lite snack, lite musik, lite youtube. För min del hade vi gärna fått hålla på längre, är det någon gång man verkligen ska festa in på morgontimmarna är det väl när man har trettioårsfest, men man kan ju inte tvinga folk att stanna eller gå ut om de inte kan/vill/orkar. Då blir det ju inte någon superhög stämning. Tanken var väl ursprungligen att vi skulle ta en rejäl utgång (har för mig att jag lånade textraden "vi går ut och brinner upp i natten" i inbjudan), men sen började folk droppa av så jag och André gick ner till puben sista timmen innan de stängde. Visade sig för övrigt vara sista kvällen med gamla ägarna, så det blev nästan lite känslosam stämning på slutet. Kändes lite fint att ha varit där då. Kändes också fint att vi fick höra Rule, Britannia! igen. För ganska längesedan nu, jag minns inte om det var i vintras eller förra hösten, spelade de den på hög volym precis innan de stängde. Det tyckte vi var rätt nice, så vi hoppades/trodde/ville att det skulle bli något återkommande. Det blev det inte riktigt, men igår var det alltså dags igen. Det slöt som en cirkel.

Så det blev alltså varken särskilt sent eller särskilt hårt igår. Det har varit gött idag (klev upp bara en timme senare än vanligt, och jag har inte varit bakis överhuvudtaget, en fördel med tanke på all disk jag hade att ta itu med), men ska man vara helt ärlig räknar man väl inte riktigt med att alla utom två ska ha gått när klockan är halv tolv när man har trettioårsfest. Jag är ju ganska förtjust i sena, dimmiga nätter och allmän dekadens.

Hur som haver, det var en trevlig kväll och jag fick fina presenter. Och så fick jag, som sagt, hör Rule, Britannia! igen. Och ja, maten blev riktigt bra. Det verkade även mina gäster tycka. Det tog sin tid, men den där typen va matlagning är ju ganska kul.

Det var det firandet det, nu återstår bara ålderdomen.