2015
Alltid när jag ska skriva de här summeringarna av ett år känns det först som att det inte hänt särskilt mycket under det gånga året, som att allt mest bara lunkat på som det alltid har gjort. Sedan funderar man och märker att visst fan har det hänt en del ändå. Inte alltid något stort eller anmärkningsvärt, men nog har det hänt saker alltid. Så också under 2015.
2015 började med ett rejält lyft. Jag var inte bakis på nyårsdagen. Jag hade druckit alkoholfritt vid tolvslaget eftersom jag hade en sådan flaska hemma och tyckte att jag lika gärna kunde dricka upp den. Det (att inte vara bakis på nyårsdagen) blev en sådan braksuccé att jag även detta nyår körde på alkoholfritt bubbel vid tolvslaget. Kanske är det klokt, kanske är det vuxentråkigt. Men oavsett vilket är det jävligt skönt att inte börja året med en hemsk bakfylla.
Början av året minns jag annars inte särskilt mycket av. Livet gick väl sin gilla gång, BIK hamnade i sin årliga svacka och tja, jag fortsatte väl scrolla igenom platsbanken i jakt på spännande jobb att söka. En dag med snöslask hade jag skjutsat en släkting till tandläkaren för akutbesök, och när vi skulle därifrån höll vi på att inte ta oss ut från parkeringen. Vi stod bara och slirade i slasket. Men uppenbarligen kom vi därifrån. Har för mig att jag beställde ett nytt pass då mitt gamla skulle gå ut under våren. Men ja, det mesta var väl olika grader av vardag.
I slutet av februari åkte jag till Göteborg och såg Hello Saferide spela och Annika bli intervjuad. Hade fått biljetten och resan i julklapp. En kul helg. Strålande konsert. När Hey Ho spelades och Jaqee kom in och gästade var så bra att jag fortfarande får gåshud bara jag tänker på det. Det var också under den helgen jag kunde konstatera att Glenn Medeiros singel Nothing's gonna change my love for you finns i minst ett exemplar på så gott som varenda loppis eller skivbörs, oftast i fler än ett exemplar. Så sent som för en vecka sedan hittade jag tre exemplar på en liten loppis i en källare i Degerfors. Det har nästan blivit en sport att leta efter Glenn Medeiros på loppis. Ingen särskilt svår sport dock, för den finns överallt. Den måste ha tryckts i en ohemult stor utgåva när det begav sig. Och dessutom måste den vara ganska dålig eftersom alla tydligen vill göra sig av med den. Tror att den finns på Spotify, men jag vill inte lyssna. Det vore att förstöra mystiken att veta hur den låter. Har inte heller köpt något exemplar, vill ju inte förstöra för alla andra som leker leta efter Medeiros.
Många andra fina gamla singlar och EP:s har jag däremot köpt i år. Har blivit en del loppisbesök, och varje gång har man kommit därifrån med en hög vinylsinglar. Påfallande många religiösa skivor har det blivit i år. Mest för att omslagen och baksidestexterna på de religiösa utgåvorna är så underbart töntiga. Har blivit så många skivor av den typen i år att jag nästan börjat få det långsiktiga livsmålet att skaffa en komplett Hemmets Härold-samling. Snudd på omöjligt att nå förvisso, men då har jag ju i alla fall något att ägna mig åt ett tag. Genom årets skivinköp har jag nog annars lagt mig till med Karlskogas förnämsta Helmut Zacharias-samling. Det är inte illa.
Framåt vårkanten slutförde jag projektet att läsa hela På spaning efter den tid som flytt. Långt före tidsplan dessutom. Hade räknat med att bli färdig tidigast i slutet av året, men mer sannolikt under vintern eller våren 2016. Men framåt bok fyra var man så inne i det att de 3-4 sista delarna gick av bara farten. Med tanke på hur få som läst hela romansviten känns det rätt gött att ha gjort det. Kan rekommendera den för övrigt. Segt i början men ser man bara till att inte ge upp blir man rikligt belönad.
Överhuvudtaget har jag läst förhållandevis mycket i år. Särskilt från typ senvåren och framåt. Jag har egentligen alltid gillat att läsa men under studieåren tappade jag nöjesläsandet lite grann. När jag suttit och pluggläst en hel dag var jag liksom inte skitsugen på att plocka upp en bok som avkoppling. Det var som att läsning blev för förknippat med arbete på något sätt. Plus att man väl var rätt trött på text sådär i allmänhet, även om jag även under de åren fortsatte läsa en hel del tidningar av olika slag.
Men 2015 hittade jag alltså tillbaka på allvar. Delvis tack vare Proust och att jag därigenom fick in vanan så att säga. Tror att jag landade på 30 böcker till sist. Så mycket nöjesläsning är rätt många år sedan jag läste senast. Siktar på ännu fler i år (fick presentkort i julklapp som bara det räcker till 20-25 böcker), men på ett sätt hoppas jag att det blir färre. För om det blir färre innebär det att jag fått ett jobb och inte har tid till att sitta och läsa lika mycket.
Det mesta jag läst har varit bra men det som utöver Proust har berör mig mest är nog Tove Folkessons Kalmars jägarinnor. Först köpte jag den utspelades i Kalmar och det kunde ju vara sköj eftersom jag bott där. Men när jag började läsa den blev jag genast gripen av jägarinnorna och deras eskapader och jag började bli nostalgisk och minnas min egen ungdom (som skilde sig markant från jägarinnornas, men ändå) och ja, den påverkade mig starkt. Jag läste den i kanske mars eller april och sedan har jag burit den med mig hela året. Det var också genom alla tankar och funderingar och känslor den väckte som ord och formuleringar plötsligt började ploppa upp när jag var ute på mina dagliga promenader. Sedan började alla dessa ord och formuleringar klumpa ihop sig till en idé eller ram till idé och rätt vad det var vill det sig inte bättre än att 2015 var året jag började skriva. Sedan har jag suttit och skrivit lite grann så gott som varje dag. Någon dag här och där har blivit skrivledig för att jag av olika skäl inte haft tid eller energi till att skriva, men i stort sett varje dag har jag suttit och skrivit en stund. Egentligen är det nog mest för att hålla igång huvudet och att ha någonting att göra, ett projekt att lägga tid och energi på när jag ändå inte har något jobb. Men visst, tanken är väl att det ska bli en roman i slutändan. Kanske blir det en kass roman, men då har jag i alla fall haft något att göra under tiden. Den där slutändan börjar väl förresten närma sig. Är upp i omkring 95 000 ord, och har väl en hyfsad tanke om vad som är kvar att skriva. Skulle gissa att jag landar någonstans uppåt 120-13 0000 ord när första utkastet är färdigt. Sen får jag väl läsa igenom det och se om jag tycker det är värt att jobba vidare på eller inte. Om inte annat har jag fått ett par idéer till under resans gång, så då får jag väl se om jag kan få till någon av dem istället.
Någonstans där under tidiga våren spelade BIK i kvalspelet till SHL och det där kladdet på blålinjen som ledde till att Malmö lyckades ta sig vidare till slutkvalet och sedermera avancera uppåt grämer mig än. Hade varit så roligt att se dem dratta på ändan igen. Fast nu åkte i och för sig Leksand ur istället, och det är ju roligt det också. Precis som det var roligt för oss vid sidan av att Södertälje gjorde totalfiasko och trillade ur allsvenskan. Skadeglädje är ju som bekant den enda sanna glädjen.
Under våren körde jag också igång projektet Kvällens franska där jag varje kväll länkar till en franskspråkig låt på Twitter, och sedan i somras även lägger in varje låt i en spotifylista med samma namn.
Så i maj åkte jag till Berlin. Ja inte bara jag förstås, hela familjen plus syrrans kille åkte dit för att fira morsans 60-årsdag. Jäkligt rolig resa. Det jag minns bäst är två saker. Middagen på den helt fantastiska restaurangen Heising. Det var inte bara en utsökt middag, det var en totalupplevelse. Det går nästan inte att beskriva utan ni måste åka dit. Det andra jag kommer minnas är när jag var ute på egna äventyr en natt och hamnade på en indiepopklubb. Först när jag kom in tänkte jag mest bara ta ett par öl och kolla in läget. Men det dröjde inte länge förrän jag stod på dansgolvet och sedan blev kvar där större delen av natten. Det var underbart. Första gången på över ett år jag var på indieklubb, första gången på över ett år jag var på ett ställe som spelade "min" musik, första gången på över ett år jag hamnade i ett sammanhang där det bara kändes rätt att dansadansadansa. Framåt halv sex började det tunna ur med folk och jag började dra mig hemåt. Hade kunnat vara kvar längre, men visste att jag skulle bli väckt senast vid tio (om inte annat för att folk började väsnas) så när det ändå började tunna ur var det kanske lika bra att gå. Lite före sju var jag tillbaka i lägenheten den morgonen. Croissanten jag köpte när jag kom upp ur tunnelbanan var nattmat för mig, men den lilla kiosken hade precis öppnat för frukost. Jag älskade det.
Jag fick sova strax under tre timmar dennatten morgonen. Ändå var jag inte särskilt trött dagen efter. Det var jag alldeles för nöjd för att bli.
Så rullade sommaren in. En till stora delar jämförelsevis regnig och i alla fall stundtals kall sommar. Många klagade över det, jag tyckte att det var helt okej. Jag hade ju mitt skrivande att sitta med, och kallt och regnigt gjorde att det inte blev så idiotvarmt i min lägenhet som det kan bli när solen ligger på om somrarna. Dessutom innebar vädret att det blev färre getingar och färre åskväder än vanligt. Det kan man definitivt inte klaga på. Jag jobbade några dagar på Energi & Miljö runt midsommar. Det gjorde jag även några dagar i september. Delvis ofrivilligt. Men det funkade. Även om det inte var särskilt roligt gick dagarna ändå hyfsat fort.
På midsommardagen hade jag champagneafton. Jag drack champagne och lyssnade på fransk pop. Det var tämligen ljuvligt.
Hela sommaren var dock inte regnig utan det blev en hel del dagar med vin på balkongen. Oftast eftermiddagar. Dels för att slippa den hetaste solen, dels för att jag oftast inte riktigt hade tid till att slå mig ner på balkongen förrän frampå eftermiddan. Det var under de eftermiddagarna, särskilt framemot senare delen av sommaren, jag fick syn på en flicka som bodde i huset mittemot och som jag noterade nog var ganska söt. Det var början. Jag fortsatte se henne ibland även under hösten, och till slut kom jag på mig själv med att nog ha blivit intresserad på allvar. Ni kan historien för jag har berättat den förut. Det slutade med att jag lämnade ett brev, eller ett meddelande om man så vill, i hennes cykelkorg med en försiktig förfrågan om hon skulle vilja ses någon gång. Det hade kanske kunnat bli en fin historia, men det blev ingenting. Jag fick inte ens något svar utan tystnaden fick bära budskapet. Sånt är livet, men jag vågade och det är jag stolt över. Jag kastade mig ut och det flög inte, men det var ändå jag som vann, för jag vågade gå långt utanför min bekvämlighetszon och göra något som kändes väldigt läskigt. Såhär med perspektiv på saken kan jag känna att det hela gett mig större självförtroende och fått mig att våga utmana mig själv mer även på andra områden. Fast det kanske hänger ihop med åldern, att man blir äldre och tryggare och mer bekväm i sig själv och vet att det inte är så jäkla farligt även om man skulle göra bort sig lite grann.
Åldern ja. Hösten handlade annars till stora delar om noja inför trettioårsdagen. Det kändes stort och läskigt med 30, samtidigt som jag i någon mån brottades med klassiska tankar i stil med "Jag är inte alls där jag tänkt att jag skulle vara, är det här livet?, blev det inte mer än såhär?, vad hände med drömmarna?, hur hamnade jag här?" (tankar som väl inte direkt blev mindre av att jag läst Jonathan Troppers för övrigt utmärkta Plan B under sensommaren). Sedan fyllde jag 30 och upptäckte att det inte var någon större skillnad mot att vara 29. Det är snarare tanken och idén om 30 som är läskig och jobbig än att faktiskt vara det.
Hade tänkt fira födelsedagen med en riktig brakfest för typ alla jag känner, men som ledig på heltid har man ju vissa begränsningar i budgeten så den festen får väl vänta tills jag fyller 35. Firade istället med en långkoksafton tillsammans med vännerna här i stan. Det var en trevlig kväll, om än ganska stillsam för att vara en trettioårsfest. Sen är ju folk här i stan som de är också så de flesta hade gått hem före midnatt, men det får man ju typ räkna med när det är fest här. Då gick jag och en kompis ner till puben sista timmen sådär innan de stängde. Visade sig att det var sista kvällen med gamla ägarna, så det blev rätt skön stämning på slutet. Nästan som om det skulle vara en skolavslutning eller liknande.
Har förresten blivit en hel del pubbesök under 2015. Skulle inte säga att jag är stammis på något sätt, men jag har försökt gå dit ett par gånger i månaden eller så. Ofta i sällskap med min kompis André, vi brukar sitta där och prata om keytars och litteratur, andra gånger utan sällskap. Beror lite på hur spontant det varit. Gillar förresten att gå dit själv ibland och se om man träffar något roligt folk. Kommer jag på sent en fredag- eller lördagkväll att jag ska gå dit brukar jag resonera att kanske träffar jag någon kul typ att tjöta med ett tag och annars har jag tagit en öl och fått en timme eller två att gå och det är fa inte illa. Tyvärr ändrade puben öppningstider någon gång i somras och började ha öppet till ett istället för till två. Det känns lite för tidigt, och känslan är att det har varit mindre folk där sedan dess, men det är fortfarande ett grymt ställe så jag lär fortsätta gå dit. Känner man sig inte färdig när de stänger kan man ju alltid dra vidare, även om det dessvärre innebär inträde och coverband.
Förhoppningsvis fortsätter pubbesöken med samma frekvens även i år. I alla fall så länge jag bor kvar i stan. Man vet ju aldrig.
Så kom november och december och det blev advent och jag körde #hattventskalendern på instagram och i mitten av december åkte jag till Stockholm en helg. Gick på Norra Brunn med min syster och hennes kille, träffade lite gamla vänner från studietiden, drack en hel del öl, satt vid en bardisk där tjejen som jobbade såg ut som en blandning av Taylor Swift och Alexandra Dahlström (eller som Taylor Swift skulle sett ut om hon lyssnat på indiepop och växt upp i typ Uddevalla som jag varierade beskrivningen en gång). En fin helg.
Så rätt vad det var blev det jul och det var fint och på juldagen gick jag till puben lite spontant och blev ganska för full på slutet (men det kan man leva med, gjorde jag bort mig minns jag det ju ändå inte). Det blev nyår och nu sitter vi här. I 2016. Ett nytt år med nya möjligheter. Antagligen lika händelserikt som alla andra år.
Några nyårslöften har jag inte. Men jag har lovat mig själv att jag ska bli färdig med min roman under året. Och så hoppas jag på att bli kär. Det första kan jag påverka, det är faktiskt bara upp till mig själv. Det andra är svårare att påverka, man går ju liksom inte runt och blir kär på beställning, men det vore trevligt om det inträffade. I alla fall vore det trevligt under förutsättning att hon jag blir kär i också blir kär tillbaka, annars blir det ju mest bara jobbigt.
Hösten 2016 är det också tio år sedan vi körde igång Klubb Perfektion. Jösses vad tiden går. Som det känns nu är jag lite sugen på att ställa till med någon form av tioårsjubileum, som ett avslut om inte annat. Men vi får väl se vad som händer och hur det känns framåt hösten och sådär.
Nåväl, eftersom det här är en summering av 2015 är det väl kanske på sin plats att jag också delar med mig av summeringen av mitt musiklyssnande på Spotify under året. Här är vad jag lyssnat mest på och några kommentarer kring det:
Mest spelade artister (antal spelningar i parantes):
1. Coeur de Pirate (817)
2. Broder Daniel (102)
3. Håkan Hellström (80)
4. Hello Saferide (79)
5. France Gall (69)
Kommentar: Inte särskilt förvånad över att Coeur de Pirate toppar. Sedan början av september har jag lyssnat igenom hennes senaste album så gott som dagligen, ibland mer än en gång per dag. Dock tror jag att det totala antalet spelningar egentligen är högre än vad som anges här. Siffran var densamma när jag först kollade i mitten av december, och sedan dess har jag hunnit lyssna igenom albumet 15-20 gånger till före årsskiftet, så det egentligen antalet spelningar kan mycket väl ligga kring 1000-strecket. Att BD är tvåa är inte jätteförvånande. Det säger väl kanske något om hur gammal jag är. Dels blev det en hel del When We Were Winning och Shoreline under våren och sommaren när jag började få trettioårsångest och dessutom snuddade vid låtarnas teman i skrivandet. Sen såg jag om Fucking Åmål för första gången på många år under hösten, och då började det liksom rycka lite i BD Forver-tarmen. Och ja, jag kan ha varit lite Werthering och spelar exempelvis Whirlwind en del under perioden för historien om flickan i huset mitt emot. Mer förvånande då att jag inte spelar Håkan och Hello Saferide mer (och att inte Säkert! finns med på topp fem), men där har jag nog å andra sidan spelat dem en hel del på cd. Lite överraskande annars att France Gall slagit sig in i toppen. Upplever inte alls att jag lyssnat särskilt mycket på henne, men det har jag tydligen.
Mest spelade album:
1. Coeur de Pirate - Roses (800)
2. Hello Saferide - The fox, the hunter and Hello Saferide (59)
3. France Gall - Baby pop (57)
4. Broder Daniel - BD Forever (50)
5. Francoise Hardy - The debut album (48)
Kommentar: Förstaplatsen bekräftar väl vad jag skrev om Coeur de Pirate ovan. Inte mycket mer att säga där. Att BD Forever finns med bekräftar väl också det mycket av vad jag skrev ovan. Intressant dock att en så stor majoritet av att jag spelat med HS är från senaste skivan. Vore intressant att bryta ner det och se vilka låtar jag spelat där. För även om jag lyssnat igenom albumet några gånger skulle jag tro att Hey Ho är den Annikalåt jag spelat klart mest under året. Inte minst för att jag haft med den på ett par spellistor under året. Likaså verkar Baby pop sett till antal spelningar var i rätt klar majoritet av allt jag spelar med France Gall. Kan vi gissa att åtminstone tio av de tolv spelningar som inte är fårn den plattan är Poupée de cire, poupée de son? Och så tar sig Francoise Hardy in på listan också, det var väl roligt.
Mest spelade låtar:
1. Coeur de Pirate - Oublie-Moi (82)
2. Couer de Pirate - Carry On (81)
3. Couer de Pirate - Crier Tout Bas (81)
4. Couer de Pirate - Undone (80)
5. Couer de Pirate - Drapeau Blanc (79)
Kommentar: Alla är låtar från Roses. Bekräftar bara ännu mer hur sanslöst mycket jag lyssnat på den hösten och vintern. Trodde dock att Cast Away skulle vara bland de jag lyssnat mest på från skivan.
Mest spelade genrer:
1. Swedish indie rock
2. Chanson
3. Swedish indie pop
4. French pop
5. Yéyé
Kommentar: Plats ett och tre är väl ganska självskrivet att de skulle vara med. Men att jag lyssnat på mer indierock än indiepop? Vet ju inte exakt hur klassificeringen går till, men spontant känner jag mig mer indiepop än indierock. Att det är mycket franskt beror nog på att jag kört kvällens franska under året och lyssnat igenom en hel del franskt för att hitta bra grejer som kan bli kvällens franska.
Annars kan konstateras att jag lyssnat på 24 000 minuter musik (75% mer än 2014) uppdelat på 2882 olika låtar (1329 fler än 2014) med 1458 artister (650 fler än 2014).
Den stora ökningen skulle jag säga har tre skäl. Skrivandet, kvällens franska och Discover Weekly. Skrivandet eftersom jag då blir sittande här någon timme eller så längre på förmiddagarna och då ibland varit inloggad och spelat musik. Kvällens franska eftersom jag då behövt logga in varje kväll och då blir det att jag lyssnat mer, förut har det alltid varit en del kvällar då jag inte kommit mig för att logga in på Spotify. Discover Weekly eftersom det ändå är 30 låtar man i många fall annars inte hade lyssnat på att lyssna igenom varje vecka. Och som i sin tur också kan göra att man hittar något man vill lyssna mer på och så vidare. En fjärde förklaring skulle kunna vara att André varit här en del (vi brukar ses här före våra pubkvällar) och då gärna letar fram diverse semiskumma grejer att spela. Den tror jag dock har mindre betydelse för den kraftiga ökningen i både mängd musik och antal artister/låtar.
Det var 2015 det. Nu återstår att se vad 2016 har att bjuda på. Något gött får vi hoppas.
2015 började med ett rejält lyft. Jag var inte bakis på nyårsdagen. Jag hade druckit alkoholfritt vid tolvslaget eftersom jag hade en sådan flaska hemma och tyckte att jag lika gärna kunde dricka upp den. Det (att inte vara bakis på nyårsdagen) blev en sådan braksuccé att jag även detta nyår körde på alkoholfritt bubbel vid tolvslaget. Kanske är det klokt, kanske är det vuxentråkigt. Men oavsett vilket är det jävligt skönt att inte börja året med en hemsk bakfylla.
Början av året minns jag annars inte särskilt mycket av. Livet gick väl sin gilla gång, BIK hamnade i sin årliga svacka och tja, jag fortsatte väl scrolla igenom platsbanken i jakt på spännande jobb att söka. En dag med snöslask hade jag skjutsat en släkting till tandläkaren för akutbesök, och när vi skulle därifrån höll vi på att inte ta oss ut från parkeringen. Vi stod bara och slirade i slasket. Men uppenbarligen kom vi därifrån. Har för mig att jag beställde ett nytt pass då mitt gamla skulle gå ut under våren. Men ja, det mesta var väl olika grader av vardag.
I slutet av februari åkte jag till Göteborg och såg Hello Saferide spela och Annika bli intervjuad. Hade fått biljetten och resan i julklapp. En kul helg. Strålande konsert. När Hey Ho spelades och Jaqee kom in och gästade var så bra att jag fortfarande får gåshud bara jag tänker på det. Det var också under den helgen jag kunde konstatera att Glenn Medeiros singel Nothing's gonna change my love for you finns i minst ett exemplar på så gott som varenda loppis eller skivbörs, oftast i fler än ett exemplar. Så sent som för en vecka sedan hittade jag tre exemplar på en liten loppis i en källare i Degerfors. Det har nästan blivit en sport att leta efter Glenn Medeiros på loppis. Ingen särskilt svår sport dock, för den finns överallt. Den måste ha tryckts i en ohemult stor utgåva när det begav sig. Och dessutom måste den vara ganska dålig eftersom alla tydligen vill göra sig av med den. Tror att den finns på Spotify, men jag vill inte lyssna. Det vore att förstöra mystiken att veta hur den låter. Har inte heller köpt något exemplar, vill ju inte förstöra för alla andra som leker leta efter Medeiros.
Många andra fina gamla singlar och EP:s har jag däremot köpt i år. Har blivit en del loppisbesök, och varje gång har man kommit därifrån med en hög vinylsinglar. Påfallande många religiösa skivor har det blivit i år. Mest för att omslagen och baksidestexterna på de religiösa utgåvorna är så underbart töntiga. Har blivit så många skivor av den typen i år att jag nästan börjat få det långsiktiga livsmålet att skaffa en komplett Hemmets Härold-samling. Snudd på omöjligt att nå förvisso, men då har jag ju i alla fall något att ägna mig åt ett tag. Genom årets skivinköp har jag nog annars lagt mig till med Karlskogas förnämsta Helmut Zacharias-samling. Det är inte illa.
Framåt vårkanten slutförde jag projektet att läsa hela På spaning efter den tid som flytt. Långt före tidsplan dessutom. Hade räknat med att bli färdig tidigast i slutet av året, men mer sannolikt under vintern eller våren 2016. Men framåt bok fyra var man så inne i det att de 3-4 sista delarna gick av bara farten. Med tanke på hur få som läst hela romansviten känns det rätt gött att ha gjort det. Kan rekommendera den för övrigt. Segt i början men ser man bara till att inte ge upp blir man rikligt belönad.
Överhuvudtaget har jag läst förhållandevis mycket i år. Särskilt från typ senvåren och framåt. Jag har egentligen alltid gillat att läsa men under studieåren tappade jag nöjesläsandet lite grann. När jag suttit och pluggläst en hel dag var jag liksom inte skitsugen på att plocka upp en bok som avkoppling. Det var som att läsning blev för förknippat med arbete på något sätt. Plus att man väl var rätt trött på text sådär i allmänhet, även om jag även under de åren fortsatte läsa en hel del tidningar av olika slag.
Men 2015 hittade jag alltså tillbaka på allvar. Delvis tack vare Proust och att jag därigenom fick in vanan så att säga. Tror att jag landade på 30 böcker till sist. Så mycket nöjesläsning är rätt många år sedan jag läste senast. Siktar på ännu fler i år (fick presentkort i julklapp som bara det räcker till 20-25 böcker), men på ett sätt hoppas jag att det blir färre. För om det blir färre innebär det att jag fått ett jobb och inte har tid till att sitta och läsa lika mycket.
Det mesta jag läst har varit bra men det som utöver Proust har berör mig mest är nog Tove Folkessons Kalmars jägarinnor. Först köpte jag den utspelades i Kalmar och det kunde ju vara sköj eftersom jag bott där. Men när jag började läsa den blev jag genast gripen av jägarinnorna och deras eskapader och jag började bli nostalgisk och minnas min egen ungdom (som skilde sig markant från jägarinnornas, men ändå) och ja, den påverkade mig starkt. Jag läste den i kanske mars eller april och sedan har jag burit den med mig hela året. Det var också genom alla tankar och funderingar och känslor den väckte som ord och formuleringar plötsligt började ploppa upp när jag var ute på mina dagliga promenader. Sedan började alla dessa ord och formuleringar klumpa ihop sig till en idé eller ram till idé och rätt vad det var vill det sig inte bättre än att 2015 var året jag började skriva. Sedan har jag suttit och skrivit lite grann så gott som varje dag. Någon dag här och där har blivit skrivledig för att jag av olika skäl inte haft tid eller energi till att skriva, men i stort sett varje dag har jag suttit och skrivit en stund. Egentligen är det nog mest för att hålla igång huvudet och att ha någonting att göra, ett projekt att lägga tid och energi på när jag ändå inte har något jobb. Men visst, tanken är väl att det ska bli en roman i slutändan. Kanske blir det en kass roman, men då har jag i alla fall haft något att göra under tiden. Den där slutändan börjar väl förresten närma sig. Är upp i omkring 95 000 ord, och har väl en hyfsad tanke om vad som är kvar att skriva. Skulle gissa att jag landar någonstans uppåt 120-13 0000 ord när första utkastet är färdigt. Sen får jag väl läsa igenom det och se om jag tycker det är värt att jobba vidare på eller inte. Om inte annat har jag fått ett par idéer till under resans gång, så då får jag väl se om jag kan få till någon av dem istället.
Någonstans där under tidiga våren spelade BIK i kvalspelet till SHL och det där kladdet på blålinjen som ledde till att Malmö lyckades ta sig vidare till slutkvalet och sedermera avancera uppåt grämer mig än. Hade varit så roligt att se dem dratta på ändan igen. Fast nu åkte i och för sig Leksand ur istället, och det är ju roligt det också. Precis som det var roligt för oss vid sidan av att Södertälje gjorde totalfiasko och trillade ur allsvenskan. Skadeglädje är ju som bekant den enda sanna glädjen.
Under våren körde jag också igång projektet Kvällens franska där jag varje kväll länkar till en franskspråkig låt på Twitter, och sedan i somras även lägger in varje låt i en spotifylista med samma namn.
Så i maj åkte jag till Berlin. Ja inte bara jag förstås, hela familjen plus syrrans kille åkte dit för att fira morsans 60-årsdag. Jäkligt rolig resa. Det jag minns bäst är två saker. Middagen på den helt fantastiska restaurangen Heising. Det var inte bara en utsökt middag, det var en totalupplevelse. Det går nästan inte att beskriva utan ni måste åka dit. Det andra jag kommer minnas är när jag var ute på egna äventyr en natt och hamnade på en indiepopklubb. Först när jag kom in tänkte jag mest bara ta ett par öl och kolla in läget. Men det dröjde inte länge förrän jag stod på dansgolvet och sedan blev kvar där större delen av natten. Det var underbart. Första gången på över ett år jag var på indieklubb, första gången på över ett år jag var på ett ställe som spelade "min" musik, första gången på över ett år jag hamnade i ett sammanhang där det bara kändes rätt att dansadansadansa. Framåt halv sex började det tunna ur med folk och jag började dra mig hemåt. Hade kunnat vara kvar längre, men visste att jag skulle bli väckt senast vid tio (om inte annat för att folk började väsnas) så när det ändå började tunna ur var det kanske lika bra att gå. Lite före sju var jag tillbaka i lägenheten den morgonen. Croissanten jag köpte när jag kom upp ur tunnelbanan var nattmat för mig, men den lilla kiosken hade precis öppnat för frukost. Jag älskade det.
Jag fick sova strax under tre timmar den
Så rullade sommaren in. En till stora delar jämförelsevis regnig och i alla fall stundtals kall sommar. Många klagade över det, jag tyckte att det var helt okej. Jag hade ju mitt skrivande att sitta med, och kallt och regnigt gjorde att det inte blev så idiotvarmt i min lägenhet som det kan bli när solen ligger på om somrarna. Dessutom innebar vädret att det blev färre getingar och färre åskväder än vanligt. Det kan man definitivt inte klaga på. Jag jobbade några dagar på Energi & Miljö runt midsommar. Det gjorde jag även några dagar i september. Delvis ofrivilligt. Men det funkade. Även om det inte var särskilt roligt gick dagarna ändå hyfsat fort.
På midsommardagen hade jag champagneafton. Jag drack champagne och lyssnade på fransk pop. Det var tämligen ljuvligt.
Hela sommaren var dock inte regnig utan det blev en hel del dagar med vin på balkongen. Oftast eftermiddagar. Dels för att slippa den hetaste solen, dels för att jag oftast inte riktigt hade tid till att slå mig ner på balkongen förrän frampå eftermiddan. Det var under de eftermiddagarna, särskilt framemot senare delen av sommaren, jag fick syn på en flicka som bodde i huset mittemot och som jag noterade nog var ganska söt. Det var början. Jag fortsatte se henne ibland även under hösten, och till slut kom jag på mig själv med att nog ha blivit intresserad på allvar. Ni kan historien för jag har berättat den förut. Det slutade med att jag lämnade ett brev, eller ett meddelande om man så vill, i hennes cykelkorg med en försiktig förfrågan om hon skulle vilja ses någon gång. Det hade kanske kunnat bli en fin historia, men det blev ingenting. Jag fick inte ens något svar utan tystnaden fick bära budskapet. Sånt är livet, men jag vågade och det är jag stolt över. Jag kastade mig ut och det flög inte, men det var ändå jag som vann, för jag vågade gå långt utanför min bekvämlighetszon och göra något som kändes väldigt läskigt. Såhär med perspektiv på saken kan jag känna att det hela gett mig större självförtroende och fått mig att våga utmana mig själv mer även på andra områden. Fast det kanske hänger ihop med åldern, att man blir äldre och tryggare och mer bekväm i sig själv och vet att det inte är så jäkla farligt även om man skulle göra bort sig lite grann.
Åldern ja. Hösten handlade annars till stora delar om noja inför trettioårsdagen. Det kändes stort och läskigt med 30, samtidigt som jag i någon mån brottades med klassiska tankar i stil med "Jag är inte alls där jag tänkt att jag skulle vara, är det här livet?, blev det inte mer än såhär?, vad hände med drömmarna?, hur hamnade jag här?" (tankar som väl inte direkt blev mindre av att jag läst Jonathan Troppers för övrigt utmärkta Plan B under sensommaren). Sedan fyllde jag 30 och upptäckte att det inte var någon större skillnad mot att vara 29. Det är snarare tanken och idén om 30 som är läskig och jobbig än att faktiskt vara det.
Hade tänkt fira födelsedagen med en riktig brakfest för typ alla jag känner, men som ledig på heltid har man ju vissa begränsningar i budgeten så den festen får väl vänta tills jag fyller 35. Firade istället med en långkoksafton tillsammans med vännerna här i stan. Det var en trevlig kväll, om än ganska stillsam för att vara en trettioårsfest. Sen är ju folk här i stan som de är också så de flesta hade gått hem före midnatt, men det får man ju typ räkna med när det är fest här. Då gick jag och en kompis ner till puben sista timmen sådär innan de stängde. Visade sig att det var sista kvällen med gamla ägarna, så det blev rätt skön stämning på slutet. Nästan som om det skulle vara en skolavslutning eller liknande.
Har förresten blivit en hel del pubbesök under 2015. Skulle inte säga att jag är stammis på något sätt, men jag har försökt gå dit ett par gånger i månaden eller så. Ofta i sällskap med min kompis André, vi brukar sitta där och prata om keytars och litteratur, andra gånger utan sällskap. Beror lite på hur spontant det varit. Gillar förresten att gå dit själv ibland och se om man träffar något roligt folk. Kommer jag på sent en fredag- eller lördagkväll att jag ska gå dit brukar jag resonera att kanske träffar jag någon kul typ att tjöta med ett tag och annars har jag tagit en öl och fått en timme eller två att gå och det är fa inte illa. Tyvärr ändrade puben öppningstider någon gång i somras och började ha öppet till ett istället för till två. Det känns lite för tidigt, och känslan är att det har varit mindre folk där sedan dess, men det är fortfarande ett grymt ställe så jag lär fortsätta gå dit. Känner man sig inte färdig när de stänger kan man ju alltid dra vidare, även om det dessvärre innebär inträde och coverband.
Förhoppningsvis fortsätter pubbesöken med samma frekvens även i år. I alla fall så länge jag bor kvar i stan. Man vet ju aldrig.
Så kom november och december och det blev advent och jag körde #hattventskalendern på instagram och i mitten av december åkte jag till Stockholm en helg. Gick på Norra Brunn med min syster och hennes kille, träffade lite gamla vänner från studietiden, drack en hel del öl, satt vid en bardisk där tjejen som jobbade såg ut som en blandning av Taylor Swift och Alexandra Dahlström (eller som Taylor Swift skulle sett ut om hon lyssnat på indiepop och växt upp i typ Uddevalla som jag varierade beskrivningen en gång). En fin helg.
Så rätt vad det var blev det jul och det var fint och på juldagen gick jag till puben lite spontant och blev ganska för full på slutet (men det kan man leva med, gjorde jag bort mig minns jag det ju ändå inte). Det blev nyår och nu sitter vi här. I 2016. Ett nytt år med nya möjligheter. Antagligen lika händelserikt som alla andra år.
Några nyårslöften har jag inte. Men jag har lovat mig själv att jag ska bli färdig med min roman under året. Och så hoppas jag på att bli kär. Det första kan jag påverka, det är faktiskt bara upp till mig själv. Det andra är svårare att påverka, man går ju liksom inte runt och blir kär på beställning, men det vore trevligt om det inträffade. I alla fall vore det trevligt under förutsättning att hon jag blir kär i också blir kär tillbaka, annars blir det ju mest bara jobbigt.
Hösten 2016 är det också tio år sedan vi körde igång Klubb Perfektion. Jösses vad tiden går. Som det känns nu är jag lite sugen på att ställa till med någon form av tioårsjubileum, som ett avslut om inte annat. Men vi får väl se vad som händer och hur det känns framåt hösten och sådär.
Nåväl, eftersom det här är en summering av 2015 är det väl kanske på sin plats att jag också delar med mig av summeringen av mitt musiklyssnande på Spotify under året. Här är vad jag lyssnat mest på och några kommentarer kring det:
Mest spelade artister (antal spelningar i parantes):
1. Coeur de Pirate (817)
2. Broder Daniel (102)
3. Håkan Hellström (80)
4. Hello Saferide (79)
5. France Gall (69)
Kommentar: Inte särskilt förvånad över att Coeur de Pirate toppar. Sedan början av september har jag lyssnat igenom hennes senaste album så gott som dagligen, ibland mer än en gång per dag. Dock tror jag att det totala antalet spelningar egentligen är högre än vad som anges här. Siffran var densamma när jag först kollade i mitten av december, och sedan dess har jag hunnit lyssna igenom albumet 15-20 gånger till före årsskiftet, så det egentligen antalet spelningar kan mycket väl ligga kring 1000-strecket. Att BD är tvåa är inte jätteförvånande. Det säger väl kanske något om hur gammal jag är. Dels blev det en hel del When We Were Winning och Shoreline under våren och sommaren när jag började få trettioårsångest och dessutom snuddade vid låtarnas teman i skrivandet. Sen såg jag om Fucking Åmål för första gången på många år under hösten, och då började det liksom rycka lite i BD Forver-tarmen. Och ja, jag kan ha varit lite Werthering och spelar exempelvis Whirlwind en del under perioden för historien om flickan i huset mitt emot. Mer förvånande då att jag inte spelar Håkan och Hello Saferide mer (och att inte Säkert! finns med på topp fem), men där har jag nog å andra sidan spelat dem en hel del på cd. Lite överraskande annars att France Gall slagit sig in i toppen. Upplever inte alls att jag lyssnat särskilt mycket på henne, men det har jag tydligen.
Mest spelade album:
1. Coeur de Pirate - Roses (800)
2. Hello Saferide - The fox, the hunter and Hello Saferide (59)
3. France Gall - Baby pop (57)
4. Broder Daniel - BD Forever (50)
5. Francoise Hardy - The debut album (48)
Kommentar: Förstaplatsen bekräftar väl vad jag skrev om Coeur de Pirate ovan. Inte mycket mer att säga där. Att BD Forever finns med bekräftar väl också det mycket av vad jag skrev ovan. Intressant dock att en så stor majoritet av att jag spelat med HS är från senaste skivan. Vore intressant att bryta ner det och se vilka låtar jag spelat där. För även om jag lyssnat igenom albumet några gånger skulle jag tro att Hey Ho är den Annikalåt jag spelat klart mest under året. Inte minst för att jag haft med den på ett par spellistor under året. Likaså verkar Baby pop sett till antal spelningar var i rätt klar majoritet av allt jag spelar med France Gall. Kan vi gissa att åtminstone tio av de tolv spelningar som inte är fårn den plattan är Poupée de cire, poupée de son? Och så tar sig Francoise Hardy in på listan också, det var väl roligt.
Mest spelade låtar:
1. Coeur de Pirate - Oublie-Moi (82)
2. Couer de Pirate - Carry On (81)
3. Couer de Pirate - Crier Tout Bas (81)
4. Couer de Pirate - Undone (80)
5. Couer de Pirate - Drapeau Blanc (79)
Kommentar: Alla är låtar från Roses. Bekräftar bara ännu mer hur sanslöst mycket jag lyssnat på den hösten och vintern. Trodde dock att Cast Away skulle vara bland de jag lyssnat mest på från skivan.
Mest spelade genrer:
1. Swedish indie rock
2. Chanson
3. Swedish indie pop
4. French pop
5. Yéyé
Kommentar: Plats ett och tre är väl ganska självskrivet att de skulle vara med. Men att jag lyssnat på mer indierock än indiepop? Vet ju inte exakt hur klassificeringen går till, men spontant känner jag mig mer indiepop än indierock. Att det är mycket franskt beror nog på att jag kört kvällens franska under året och lyssnat igenom en hel del franskt för att hitta bra grejer som kan bli kvällens franska.
Annars kan konstateras att jag lyssnat på 24 000 minuter musik (75% mer än 2014) uppdelat på 2882 olika låtar (1329 fler än 2014) med 1458 artister (650 fler än 2014).
Den stora ökningen skulle jag säga har tre skäl. Skrivandet, kvällens franska och Discover Weekly. Skrivandet eftersom jag då blir sittande här någon timme eller så längre på förmiddagarna och då ibland varit inloggad och spelat musik. Kvällens franska eftersom jag då behövt logga in varje kväll och då blir det att jag lyssnat mer, förut har det alltid varit en del kvällar då jag inte kommit mig för att logga in på Spotify. Discover Weekly eftersom det ändå är 30 låtar man i många fall annars inte hade lyssnat på att lyssna igenom varje vecka. Och som i sin tur också kan göra att man hittar något man vill lyssna mer på och så vidare. En fjärde förklaring skulle kunna vara att André varit här en del (vi brukar ses här före våra pubkvällar) och då gärna letar fram diverse semiskumma grejer att spela. Den tror jag dock har mindre betydelse för den kraftiga ökningen i både mängd musik och antal artister/låtar.
Det var 2015 det. Nu återstår att se vad 2016 har att bjuda på. Något gött får vi hoppas.
posted by Nicklas R at 00:18
0 Comments:
Post a Comment
<< Home