Det vore att vika sig

Ingen speciell dag egentligen. Har mest gjort det gamla vanliga. Och putsat glasögonen.

Imorgon funderar jag lite löst på att gå till arbetsförmedlingen. Tycker egentligen inte att jag behöver deras hjälp, och ska jag vara helt ärlig är jag rätt säker på att de kan erbjuda något jag de facto har nytta av, men morsan (och för all del även farsan, men mest morsan) har tjatat så inihelvete om att jag ska gå dit så det kan vara värt att göra det bara för att få slut på tjatet. Problemet är att de där två lever kvar i någon sorts föreställning om att arbetsförmedlingen faktiskt förmedlar jobb, eller rentav att det är någon sorts magisk plats dit man går och vips får man ett jobb. Men för att vara krass så känner inte jag en enda som någonsin fått jobb via arbetsförmedlingen, definitivt ingen med den utbildningsbakgrund och kompetensnivå jag ändå har. Som jag ser det är arbetsförmedlingen fullkomligt irrelevant för mig. I mångt och mycket upplever jag det bara som slöseri med tid att gå dit. Men slipper jag det där jävla tjatet sen så får jag väl kanske offra den tid det nu kan ta. Fast det bär mig emot att ge dem den segern, det gör det.

På tal om något roligare upptäckte jag igår att basilikaplantan jag har stående i köksfönstret har börjat blomma. Visserligen bara en blomma än så länge, men ändå. Pinsamt nog visste jag faktiskt inte att basilika överhuvudtaget kunde blomma så det var en liten överraskning när jag såg den lilla vita blomman i toppen av plantan.