Underbart!

Bofors - AIK 3-2 (0-0, 1-0, 1-2, 0-0, 1-0)

BIK hade 2-0. Spelade bra. Försvarade sig heoriskt. AIK hade ingenting. Hade mycket puck men skapade inte ett smack. AIK tog ut målvakten. BIK-utvisning och strax efter att de blivit fulltaligt 2-1. 37 sekunder kvar. AIK fortsätter att spela utan målvakt. Med sju (7) sekunde kvar: 2-2. Två riktiga jävkla flytmål, skitmål. Så fruktansvärt jävla orättvist. Då var det misär. Kolsvart. Tack och god natt. Det kändes kört.
Femte (!) perioden. Calle Berglund. 3-2. Fullkomligt jävla underbart. Det jublet i hallen, jag har nog aldrig varit med om något liknande. Jag har fortfarande inte kunnat sluta le.

Till sist vill jag be du gråtande unga tjej i AIK-klacken som zoomades in i jumbotronen strax efter avgörandet om ursäkt för alla som skrattade hånfullt.
Man kan, ska, håna och pika sina motståndare, men att hånfullt skratta åt den tomma, förtvivlade besvikelsen, så gör man inte. Nästa gång kan det vara vi som står där i samma förtvivlade besvikelse.