Upprepning och kalender

Nu låter det som att jag upprepar mig, och det kanske jag gör, men det har varit en lugn dag. Jag har överraskande nog mest suttit och läst i dag också. I alla fall under eftermiddagen. På förmiddagen lärde jag mig om den så kallade svenska kalendern. En kalender för att man bestämde sig att lite gradvis gå över till den gregorianska kalendern under en 40-årsperiod (lite samma kompromiss som i kärnkraftsomröstningen alltså, byt kalender, men med förnuft). Det skulle göras genom att under den perioden plocka bort ett gäng skottår och sedan skulle man vara i fas med den gregorianska kalendern. Inte helt orimligt ändå.
Det började bra och man tog bort den första skottdagen. Sedan slutade det naturligtvis med att man redan från och med nästa skottdag helt taffligt glömde att ta bort dem. Så då hade Sverige varken juliansk eller gregoriansk kalender, utan en helt egen variant som inte var i fas med någon av dem. Så var det sedan i omkring tio år, tills Karl XII ledsnade och bestämde att det var lika bra att gå tillbaka till den julianska kalendern. Sedan dröjde det ytterligare 40-50 år innan vi fick änden ur vagnen och en gång för alla och i ett slag införde den gregorianska kalendern (eller nya stilen som det kallades här, för att ha en kalender uppkallad efter en påve går ju inte). På något sätt känns hela grejen väldigt mycket Sverige.

Man undrar ju lite när de kom på att de hade failat. Fatta vad jobbigt att vara den som bara "Jo, grabbar, jag har upptäckt en grej här...". Något säger mig att det blev ganska tyst i rummet när det gick upp för de som styrde vilken tabbe de gjort.

Fast fett att ha en egen kalender ändå. Vilket fuck you till resten av  världen. "Vi ska inte ha er töntiga kalender, vi har en egen, go my own way".