Ett decennium sedan Oskarsgatan byttes mot Skräddaretorpsvägen

Ikväll för tio år sedan var jag nog ganska spänd. Förväntansfull, pirrig, kanske en aning vemodig. Det var en lördag, och det var sista kvällen på Oskarsgatan 31A i Hultsfred. Nästa dag gick flytten till Kalmar.
Imorgon är det alltså tio år sedan jag flyttade till Kalmar. Det känns inte som tio år sedan. Herregud, tio år innan det var det ju 1999 och det var kanske inte en helt annan tid men mycket mer längesedan då än vad flytten till Kalmar är nu.
Jag skulle kunna göra det här till ett ganska långt inlägg. Minnas tiden i Hultsfred, tänkta tillbaka på åren i Kalmar och den tid som gått sedan dess, skriva om att det varit händelserika år. Det har det varit, men jag nöjer mig med att konstatera att tiden går. Och att vad jag än tänkte, kände och väntade mig den där dagen när flyttkärran rullade mot Kalmar och jag för första gången klev in i lägenheten på Skräddaretorpsvägen 12, då kunde jag ännu inte ana allt som låg framför mig. Kalmaråren kommer alltid ligga nära hjärtat.
Hultsfredsåren också såklart, men på ett annat sätt. Jag ska inte sita här och bli sentimental, jag nöjer mig som sagt med konstaterandet att tiden går och att man aldrig riktigt kan veta vad som väntar, men det finns två saker jag undrar om den där lägenheten i Hultsfred jag nu inte sett på ett decennium och sannolikt aldrig kommer sätta min fot i igen. Sitter Devendra Banhart-klistermärket jag satte på kylskåpet kvar? Och det där jag skrev med uv-bläck det sista jag gjorde innan jag lämnde lägenheten, finns det kvar? Har någon läst det?

Tio år sedan. Ett decennium sedan redan. Det känns som igår. Så mycket minnen.