Rädda ståplats!
Så kom då förslaget på renovering och ombyggnad på Nobelhallen. Det är ett jättedåligt förslag, helt igenom praktuselt.
De styrande har fått för sig att vår hall, vårt tempel ska bli en evenemangsarena. Evenemangsarena, i konkurrens med tarmpaket det vidrigaste ordet i svenska språket. En total omstöpning, varken interiör eller exteriör kommer bli sig lik. Men låt oss fokusera på huvudsaken och det som är allra värst, hela jävla ståplatsläktaren längs långsidan kommer försvinna om förslaget går igenom. Ståplatsläktaren som i mångt och mycket definierar Nobelhallen, den som är Karlskogahockeyns bultande jävla hjärta.
Jag brukar själv stå där så visst, delvis pratar jag i egen sak här, men att bygga bort den stora ståplatsläktaren vore ett enormt misstag. Det kommer sänka stämningen, försämra atmosfären. Man kan säga vad man vill, men att se hockey sittande är inte detsamma som att stå. Det blir mindre känslor, man lever sig inte in med hela kroppen på samma sätt. Det blir aldrig samma liv eller hets på en sittplatsläktare som på ståplats. Det pratas om att kunna erbjuda en bättre produkt, men att behöva se matchen sittande skulle försämra produkten något oerhört. Därtill kommer praktiska svårigheter. På ståplatsläktaren kan man träffa någon bekant, göra spontant sällskap. På en sittplatsläktare har du din numrerade plats. Jag brukar gå på hockey ihop med min far, ibland möts vi upp där om han exempelvis åkt direkt från jobbet eller vill kunna slinka in och ta en öl i hallens bar. Det är lätt att mötas upp på läktaren, det är fri placering. Hade det varit sittplats hade det blivit mycket krångligare med platsbokning som måste samordnas och så vidare för att vi då skulle få platser bredvid varandra, och att träffa och byta några ord med en bekant som är där då och då blir näst intill omöjligt. Det tar bort mycket av läktarens funktion som mötesplats och begränsar dess sociala funktion. Dessutom kommer ett bortbyggande av ståplats innebära att publikkapaciteten sänks, vilket förvisso inte är något jätteproblem då det sällan är fullsatt, men det kommer ju göra det svårare att få biljett till riktigt publikdragande matcher och sänka intäkterna vid exempelvis enkronasmatcher. Plus att biljettpriserna högst sannolikt kommer bli högre med enbart sittplats, vilket ju också är en stor försämring för oss som publik.
Så har vi det där med hjärtat. Vi är många som står, och har stått, där år efter år. Genom framgång och motgång, eufori och hjärtskärande tomhet. Vi har lidit och jublat, buat oss hesa över felaktiga domslut och applåderat våra hjältar tills armarna stumnat. Studsat av lycka, fräst av ilska. Vi står inte där för att vi måste eller för att vi inte har råd med en sittplatsbiljett. Vi står där för att vi vill. För att det är så vi vill se vår hockey, för att det är det som är den sanna hockeyupplevelsen. Bara att lägga förslaget att bygga bort vår älskade betongklump till ståplatsläktare är att pissa på oss, på all jävla svett och alla jävla tårar av såväl glädje som sorg vi offrat genom åren. Det vore att ge oss en jävla bajskorv som tack för att vi så troget står där match efter match, säsong efter säsong.
De enda som egentligen skulle vinna på att ståplats byggs bort är motståndarna, som då skulle slippa den stora, enögda, högljudda ståplatsläktaren. Nobelhallen ska vara jobbigt att komma till som motståndare, och vi ska inte vara som alla andra. Jag vågar påstå att Nobelhallen med sin särart är en inte obetydlig anledning till att BIK varit så framgångsrika som de ändå varit. Det är obekvämt att vara motståndare i Nobelhallen och det ska det också vara, att bygga om hallen enligt det förslag som nu presenterats skulle ta bort mycket av den obekvämheten. Det vore ett misstag. I en värld där allt mer likriktas bör vi i stället odla vår särart, se till vad som gör oss speciella och utveckla det.
Jag är inte emot att hallen rustas upp. Vissa saker behöver onekligen göras när det kommer till säkerhetskrav och dylikt. Men jag är starkt emot att bygga bort ståplatsläktaren. Det vore en synd jag aldrig kommer förlåta de som driver igenom förslaget. Försvinner den läktaren försvinner också mycket av glädjen i att gå på hockey. Sittplats är helt enkelt inte detsamma.
Sedan kan man ju fundera på om det inte är så att förslaget har sin grund i att Tony Ring blir lite hård i byxan av tanken på att någon gång eventuellt lyckas få hit melodifestivalens andra chansen. Att han lägger fram det här förslaget visar med alla önskvärd tydlighet att han inte förstått någonting.
De styrande har fått för sig att vår hall, vårt tempel ska bli en evenemangsarena. Evenemangsarena, i konkurrens med tarmpaket det vidrigaste ordet i svenska språket. En total omstöpning, varken interiör eller exteriör kommer bli sig lik. Men låt oss fokusera på huvudsaken och det som är allra värst, hela jävla ståplatsläktaren längs långsidan kommer försvinna om förslaget går igenom. Ståplatsläktaren som i mångt och mycket definierar Nobelhallen, den som är Karlskogahockeyns bultande jävla hjärta.
Jag brukar själv stå där så visst, delvis pratar jag i egen sak här, men att bygga bort den stora ståplatsläktaren vore ett enormt misstag. Det kommer sänka stämningen, försämra atmosfären. Man kan säga vad man vill, men att se hockey sittande är inte detsamma som att stå. Det blir mindre känslor, man lever sig inte in med hela kroppen på samma sätt. Det blir aldrig samma liv eller hets på en sittplatsläktare som på ståplats. Det pratas om att kunna erbjuda en bättre produkt, men att behöva se matchen sittande skulle försämra produkten något oerhört. Därtill kommer praktiska svårigheter. På ståplatsläktaren kan man träffa någon bekant, göra spontant sällskap. På en sittplatsläktare har du din numrerade plats. Jag brukar gå på hockey ihop med min far, ibland möts vi upp där om han exempelvis åkt direkt från jobbet eller vill kunna slinka in och ta en öl i hallens bar. Det är lätt att mötas upp på läktaren, det är fri placering. Hade det varit sittplats hade det blivit mycket krångligare med platsbokning som måste samordnas och så vidare för att vi då skulle få platser bredvid varandra, och att träffa och byta några ord med en bekant som är där då och då blir näst intill omöjligt. Det tar bort mycket av läktarens funktion som mötesplats och begränsar dess sociala funktion. Dessutom kommer ett bortbyggande av ståplats innebära att publikkapaciteten sänks, vilket förvisso inte är något jätteproblem då det sällan är fullsatt, men det kommer ju göra det svårare att få biljett till riktigt publikdragande matcher och sänka intäkterna vid exempelvis enkronasmatcher. Plus att biljettpriserna högst sannolikt kommer bli högre med enbart sittplats, vilket ju också är en stor försämring för oss som publik.
Så har vi det där med hjärtat. Vi är många som står, och har stått, där år efter år. Genom framgång och motgång, eufori och hjärtskärande tomhet. Vi har lidit och jublat, buat oss hesa över felaktiga domslut och applåderat våra hjältar tills armarna stumnat. Studsat av lycka, fräst av ilska. Vi står inte där för att vi måste eller för att vi inte har råd med en sittplatsbiljett. Vi står där för att vi vill. För att det är så vi vill se vår hockey, för att det är det som är den sanna hockeyupplevelsen. Bara att lägga förslaget att bygga bort vår älskade betongklump till ståplatsläktare är att pissa på oss, på all jävla svett och alla jävla tårar av såväl glädje som sorg vi offrat genom åren. Det vore att ge oss en jävla bajskorv som tack för att vi så troget står där match efter match, säsong efter säsong.
De enda som egentligen skulle vinna på att ståplats byggs bort är motståndarna, som då skulle slippa den stora, enögda, högljudda ståplatsläktaren. Nobelhallen ska vara jobbigt att komma till som motståndare, och vi ska inte vara som alla andra. Jag vågar påstå att Nobelhallen med sin särart är en inte obetydlig anledning till att BIK varit så framgångsrika som de ändå varit. Det är obekvämt att vara motståndare i Nobelhallen och det ska det också vara, att bygga om hallen enligt det förslag som nu presenterats skulle ta bort mycket av den obekvämheten. Det vore ett misstag. I en värld där allt mer likriktas bör vi i stället odla vår särart, se till vad som gör oss speciella och utveckla det.
Jag är inte emot att hallen rustas upp. Vissa saker behöver onekligen göras när det kommer till säkerhetskrav och dylikt. Men jag är starkt emot att bygga bort ståplatsläktaren. Det vore en synd jag aldrig kommer förlåta de som driver igenom förslaget. Försvinner den läktaren försvinner också mycket av glädjen i att gå på hockey. Sittplats är helt enkelt inte detsamma.
Sedan kan man ju fundera på om det inte är så att förslaget har sin grund i att Tony Ring blir lite hård i byxan av tanken på att någon gång eventuellt lyckas få hit melodifestivalens andra chansen. Att han lägger fram det här förslaget visar med alla önskvärd tydlighet att han inte förstått någonting.
posted by Nicklas R at 23:59
0 Comments:
Post a Comment
<< Home