En lång arbetsdag

Har varit en lång dag. Ett reportage här i stan i förmiddags. Sedan till Degerfors frampå eftermiddagen. Intervjuer för två ytterligare artiklar (dock på samma ställe). Skrivit färdigt förstaversionen av den första artikeln, större delen av den andra, bara jämt börjat på den tredje, bokat in en telefonintervju till veckan. Så det har varit fullt upp. Klockan var väl framåt tio här på kvällen när jag tyckte att jag var färdig för dagen. Sådant är journalistlivet. I alla fall när deadline närmar sig.

Imorgon blir det mer jobb. Ska ner på stan och göra den där intervjun som blev uppskjuten i tisdags. Förhoppningsvis hinner jag få den artikeln skriven och åtminstone en av de jag börjat på men inte blivit färdig med klar. Sedan blir det lite helgjobb oavsett för jag har lite smågrejer att skriva också, men ju mer jag få färdigt under morgondagen desto mindre har jag som behöver göras i helgen.

Imorse fick jag för övrigt ett mail från AF som jag först tolkade som att de tappat det totalt. Som att jag riskerade att inte kunna ha kvar mitt jobb (jag har just nu en anställning där AF betalar arbetsgivaren för en del av lönen) för att jag inte sökt andra jobb vid sidan av. Som det verkar nu tycks det dock ha varit jag som misstolkade och att innebörden snarare var den motsatta, att de kunde fixa så att jag inte behöver söka andra jobb också. Det vore ju bra i så fall. Vill dock vara säker på att det inte blir något som låter bättre än vad det är och att det i slutänden kommer tillbaka och biter mig baken, så ställde lite frågor för att försäkra mig om hur det ligger till. Så får vi se vad som händer. (sedan har jag visserligen inte haft en aning om att jag överhuvudtaget fram till nu förväntats söka fler jobb, men det kan ju ha varit jag som inte läst villkoren tillräckligt noggrant).

Kan inte säga att jag hunnit med så värst mycket mer än jobbet idag. Passade på att se ett avsnitt av Våra barns hemliga liv nu på kvällen. Rätt ljuvligt litet program. När jag åkte hem från Degerfors hade det hunnit bli mörkt. Märktes att det var rätt längesedan jag körde i mörker, för det kändes ruskigt ovant. Mörkerkörning är ju trots allt en vanesak. Eftersom jag är född i slutet av oktober körde jag rätt mycket i mörker när jag övningskörde, men numer blir det inte lika ofta. Framförallt inte före typ den här tiden på året när, det förvisso ljuvliga, mörkret kommer allt tidigare på kvällen.