Helvete, skit och jävlar!

Bofors - Västerås 3-4 förl. (2-1, 0-1, 1-1, 0-1)

Det har gått en natt, mer än ett halv dygn sedan matchen tog slut, men jag kokar fortfarande. BIK var det bättre laget, långa stunder det klart bättre laget. Men Västerås hade de randiga tokdårarna med sig. Lyckades utnyttja när de fick ett par billiga utvisningar med sig. Slapp på något förunderligt sätt undan vad som från läktaren såg ut som ett solklart matchstraff. En billig straff, som de som väl var missade. I förlängningen föregick en ännu mer solklar interference deras avgörande mål. En riktig jävla praktflopp till domarinsats, som i slutänden blev matchavgörande.

Matchen då, tja, vad ska man säga? Ett spelmässigt kliv framåt av BIK jämfört med de senaste hemmamatcherna. Ett par riktigt tjusiga mål. Dessvärre fortfarande lite lätt ineffektivt när vi har lägen, med lite bättre utdelning hade vi dödat den här matchen betydligt tidigare. Sedan så jäkla surt att de gulsvarta fick in kvitteringen med bara 12-13 sekunder kvar. Det kändes så förbannat orättvist. Typiskt också att det delvis kom som en följd en onödig icing. Att vid ettmålsledning med mindre än minten kvar skicka pucken mot motståndarens tomma mål är givetvis lockande, men får man pucken djupt nere i egen zon ska man ge fan i det om man inte är alldeles säker på att träffa målet. En icing, med påföljande tekning i egen zon utan att få byta, kan bli kostsam i det läget. Bättre att bara lägga ut pucken, tvinga motståndarna att börja om och själv kunna byta in fräscha ben. Allra bäst såklart om man själv kan spela sig ur situationen, ta sig över röd och sedan dumpa ner eller gå för mål. Att på chans slå den mot målet och det blir icing, det känns bara stressat. Man måste hålla sig lite kall där, även om det såklart är lätt för mig åskådare att säga.

Sur jävla förlust. Extra surt att det var de förbannade klåparna till domare som avgjorde. Vi måste börja vinna hemmamatcher.