Äldre släktingar

Dök lite lätt oväntat upp ett möte på kontoret idag. Bra möte dock. När han vi träffade fick se mitt efternamn visade det sig att han kände till min gammelfarmor. Det hade jag inte riktigt väntat mig. Astrid. Landstingspolitiker och lokal toppsosse. Det är genom henne jag bara är sex (kanske rentav så lite som fem) handslag från Marie Antoinette. Har dock inga minnen av henne, hon gick bort bara ett par, tre månader efter att jag föddes.

Slog mig nu att det inte var mer än elva år innan farfar Levi, min gammelfarfar, dog. Elva år sedan är ju inte en evighet, men för mig och antagligen också min syster har Astrid alltid varit förritin, någon som aldrig funnits som mer än sitt rykte och legend. Men för Levi måste det ha känts som bara alldeles nyss så länge vi kände honom. Han som, som vi tyckte, alltid hade levt ensam. Rolig gubbe förresten. Finns en fantastisk bild på honom från en jul i mitten av 90-talet någon gång. Jag hade fått en piratutstyrsel och en leksakskikare i julklapp, och han hade dragit på sig hatten och ögonlappen och sitter där med kikaren och, tror jag, en plastsabel i högsta hugg. När jag tänker på honom, vilket väl i ärlighetens namn inte är särskilt ofta, han gick bort sommaren 1997, när jag ännu inte fyllt tolv, är det påfallande ofta den bilden dyker upp i huvudet.

Han var annars den där typen som aldrig drog sig för att bättra på en historia eller hitta på nya ord för att få ihop korsorden. Det är efter honom jag har min stora dalahäst och min tropikhjälm. Hästen tror jag faktiskt det var Astrid som skaffade från början, har ett vagt minne av att någon sagt mig att hon samlade lite på dalahästar, men var sjutton han fått hjälmen ifrån är det just ingen som vet. Visste dock att jag ville ha den när vi gick igenom hans hus efter att han kolat och fick välja om det var något vi ville ha. Den och dalahästen. Hästen tror jag, om jag förstått farmor rätt, rentav det var bestämt långt tidigare att jag skulle ha. Jag och min syster brukade alltid sitta på den och leka när vi hälsade på.

Det var också där jag lärde mig att det hade funnits en mur i Berlin, för han hade vad som åtminstone sades vara en bit av muren liggande på ett fat i köket. En gång när vi var där på någon festlighet, kanske kan det ha varit en kräftskiva, det måste ha varit 1996 för Prozac var valp, drack min farbror för mycket brännvin och blev skitförbannade på mor min. En annan gång vet jag att jag och min syster satt i farfar Levis sovrum och tittade på Sikta mot stjärnorna medan de vuxna satt nere i matsalen och var tråkiga sådär som vuxna var när de hade kalas. Satt vid bordet och bara pratade och pratade och pratade. En ett par år äldre släkting, farsan kusin Andreas som folk genom hela uppväxte trodde var min bror eftersom vi var nära i ålder, ganska lika och delade ett rätt ovanligt efternamn, kom upp och förstod inte alls varför vi ville titta på det.

Jag lämnar visst ämnet här.

Dagen har utöver jobbmötet varit förhållandevis lugn. Gick ner på stan och fyllde på ölförrådet lite grann. Har kollat på en film. Kan inte säga att det hänt så mycket mer.