Man blir besviken

Att Björka av allt att döma verkar lämna är på det stora hela kanske inte det värsta som kunde hända, det finns ju sådant i världen som är värre än att en bra spelare lämnar ditt hockeylag, men i en sillykontext med BIK ögon tvekar jag inte att säga att det var det värsta som kunde hända. Han var på många sätt den spelare vi absolut inte fick tappa.

Jag kan ha förståelse för att han tar chansen, i den ålder han är är det ju tänkbart att det var sista chansen att få prova på SHL-spel. Men det hindrar inte att jag är besviken. Så mycket för det hjärtat, för drömmen om att gå upp med BIK. Så mycket för ingångna avtal. Fast egentligen är det inte spelaren man ska vara besviken på, utan det ruttna systemet som innebär att SHL-klubbarna kan plocka spelare lite som de vill, oavsett kontraktsläge.

Ett dråpslag, och i en handvändning känns allt mycket dystrare inför nästa säsong. Björka är viktig på isen, men också som ledare och kulturbärare. När både han och Daggen försvinner samtidigt, det kan ställa till det. Inte direkt avundsjuk på Torsten som måste hitta en minst fullgod ersättare för att vi ska kunna ligga kvar på samma nivå som vi gjort de sista åren. Spelare av den kalibern växer inte på träd, och de som finns är som bekant eftertraktade och därmed dyra. Får hoppas att NHL-ryktena om Roos och Linus Karlsson stämmer så det trillar in ett par extramiljoner att leka med. Tufft läge oavsett vilket. Jävligt tufft.

Fast man får väl vara glad att det i alla fall inte är Örebro han går till. Och med tanke på situationen runt KHL finns ju ett litet, litet hopp om att fler spets- och klasspelare ska bli tillgängliga när klubbarna högre upp kan fylla på med spelare därifrån.

Men men, besviken. Sur. Less. Så himla tröttsamt.