TV-tittande

Var alltså i väg på vad som antagligen var årets sista uppdrag i dag. Det gick fint. I alla fall tills jag skulle åka därifrån, missbedömde hur nära en liten kant/mur jag stod och när jag skulle svänga runt givetvis skrapade i så det blev en liten repa i bilen. Shit happens, men man blir ju lite trött. Och så blev det såklart lite extra pinsamt av att han jag intervjuat just då var på väg ut och bevittnade det hela. Men men, sånt är livet.

Åkte hur som helst hem och jobbade, och sedan har resten av dagen blivit rätt lugn. Blev en tv-kväll med Hårt väder och Kalle Sändare-dokumentären. Sällan man har helkvällar framför tv:n nuförin. Förr var det ju standardkvällen att titta på tv, men det har uppenbarligen förändrats någonstans längs vägen. Kanske för att allt är så mycket mer tillgängligt nu och man inte är lika beroende av att se ett program just när det sänds. Eller så är det bara intressen som förändrats. Jag läser ju exempelvis mycket mer böcker nu än jag gjorde i de tidiga 20-åren (delvis för att jag som student inte var görsugen på att koppla av med en bok när jag suttit med blicken i kurslitteratur hela dagen), och då blir det ju mindre tid till tv-tittande. Jösses, i tonåren kunde man ju knäppa på tv:n när man kom hem från skolan och sedan i princip bli sittande tills det var dags att gå och lägga sig. Wimans seneftermiddag/tidig kväll. Letterman på natten. Vet inte hur många nätter jag satt i fåtöljen jag hade inklämd mellan sängen och tv:n och kämpade med att hålla mig vaken genom det sistnämnda progamet. Det var långt ifrån alltid jag var så trött att jag satt och nickade till, men det hände då och då. På den tiden började man ju som regel skolan vid åtta på morgonen och är man uppe tidigt blir det ju svårare att hålla sig pigg och vaken sent på kvällarna, till och med när man är tonåring. På den tiden kändes ju också midnatt senare än vad det gör i dag. Man var inte en lika rutinerad nattuggla. Precis som det kändes som världens fetaste sovmorgon den terminen jag en dag i veckan inte började skolan förrän klockan tio. Tänk om jag då vetat att bara några år senare skulle tio ha blivit min standardtid att kliva upp. Livet förändras genom åren. Oavsett om det gäller tv-tittande eller vardagsrutiner.