Getingar och brist på visioner

Kom att tänka på förut i dag att trots att det i början av sommaren pratades om att det såg ut att bli en getingsommar har jag sett väldigt få getingar den här sommaren. Nu har jag visserligen varit rätt lite ute på balkongen under sommaren då jag hade för mycket på jobbet under våren och tidiga sommaren för att hinna hänga där, och det sedan inte riktigt varit tillfälle av olika skäl (och nu har jag ju den där jäkal byggställningen där sedan några veckor tillbaka), men även när jag gått förbi fruktträd och fallfrukt och varit på andra ställen där getingar har en tendens att dyka upp har de varit få. Det gör mig givetvis inget, precis som det inte gör mig något att det varit relativt måttligt med åska trots att det under sommarens inledning verkade kunna bli åskrikt, men det visar väl att prognoser och tidiga indikationer inte alltid stämmer. Sedan är ju sommaren inte slut ska sägas, så vi får väl se här vad som händer de närmsta veckorna när samhällena börjar upplösas. Det är ju inte sällan när det sker de randiga jäklarna blir som mest påträngande.

Efter att ha läst reportaget om alla turer kring höghastighetståg i senaste Filter känner jag allt mer en saknad efter politiker med visioner och drömmar, som faktiskt vill något, efter ett rejält samhällsbygge. Det finns så mycket som kan och skulle behöva göras, men man hör aldrig någon prata om storslagna projekt eller visioner om en framtid. Trots att det med tanke på att det så sent som i dag rapporterades om hög och stigande arbetslöshet, trots att vi kan vara på väg in i en lågkonjunktur, trots att världen måste ställa om både avseende klimatet och för en framtid där allt mer kommer göras med hjälp av (och av) både AI och robotar. Vilket läge för en nutida motsvarighet till new deal eller miljonprogrammet. Massiv utbyggnad och upprustning av järnväg, en lika massiv utbyggnad av grön, förnybar energi, kraftig ökat bostadsbyggande, upprustning av rörnät, förstärkning av elnätet, storsatsningar på att få in fler händer och kollegor i välfärden, utbyggd kollektivtrafik, satsningar på kultur och idrott och annat som ger människor mening och sammanhang, tryfferat med kortad arbetstid (ser fyradagarsvecka med sex timmars arbetsdag framför mig, på sikt ytterligare minskningar). Det finns så mycket man skulle kunna göra, men ingen gör något. Ingen vågar drömma. Ingen vågar se ett annat, bättre samhälle framför sig. Jag vill ha fler visionärer i politiken.

I morgon ska jag i väg på jobbhöstens första på plats-intervju. Mer och mer vardag för var dag som går.