Way out West Lördag

Kom ner till området lite tidigare än dagen innan och jag gick och tittade på Joan as police woman i tältet. Efter det blev det José Gonzalez och efter det Kelis. Under Kelis inträffade dagens första kändisspaning då jag på vägen därifrån såg Adam Tensta stå och sms:a.
Så såg jag Sahara Hotnights och Frida Hyvönen och efter Frida Hyvönen inträffade dagens andra kändisspaning. Efter konserten stod jag vid staketet och pratade med Anders som hade jobbat i diket under konserten och då kommer det en tjej och ställer sej bredvid och frågar Anders om han kan fixa en tuschpenna. Jag såg det inte just då men senare fick jag veta att det var Fucking Åmål-stjärnan Alexandra Dahlström som hade kommit och bett om den där pennan.
Nåväl, efter detta gick jag ner till tältet och kikade på Silverbullit innan jag blev hungrig och bestämde mej för att äta (vilket också passade bra i tid eftersom jag inte var så intresserad av Lil’ Kim). När jag hade ätit upp och hade suttit ner ett tag (var sjukt trött i ryggen så det var skönt att sitta ner) tog jag plats för att ännu en gång se Håkan. Efter Håkan mötte jag upp med Anders vid Flaming Lips spelning och så efter det blev det Neil Young och efter Neil Young var festivalen slut. Som jag har nämnt i ett tidigare inlägg så kraschade ju mobilnätet rätt fett och först en hyfsad stund efter att vi lämnat festivalområdet började det fungera igen. Irriterande som fan när det blir så.

Recensioner:

Joan as Police Woman
En mycket trevlig inledning på dagen. Gillar att inleda festivaldagar med lite så här soft singersongwriterpop, speciellt när det är så bra singersongwriterpop som det här är.
Det är på det hela taget en mycket sympatisk spelning och den ordväxling Joan har med en man i publiken spär på den trevliga stämningen och man ser leenden i och här en del skratt i tältet. Joan själv verkar också gilla det för hon konstaterar att mannen i publiken från och med nu borde följa med på turnén och vara en del av showen.
Både publik och artist verkar ha trevligt och det blir nästan lite familjär stämning där i tältet under den tidiga lördagseftermiddagen.
Dessutom har Joan festivalens överlägset snyggaste skor.
Betyg: 4

José Gonzàlez
Det är precis så lågmält, innerligt, vackert och finstämt som José Gonzàlez är på skiva. Dessutom låter det väldigt bra.
Möjligtvis är scenen något för stor. Inte så att det är lite folk framför scenen, det är snarare hyfsat trångt men den här typen av lågmälda artister brukar ju göra sej bäst i mer intima sammanhang. José och hans medmusiker (för dagen två stycken) fyller väl dock upp scenen hyfsat men det här hade kunnat vara ännu bättre på en mindre scen.
Betyg: 3

Kelis
När Kelis är nästan 20 minuter sen befarar man att det som så ofta när det handlar om amerikanska hiphop-/RnBstjärnor på festivaler ska bli en oengagerad, slö och allmänt dålig spelning. Så blir dock inte fallet utan tvärtom är Kelis ovanligt laddad för att vara just den typen av artist.
Det här är väl annars inte riktigt min grej men en helt okej spelning.
Betyg: 3

Sahara Hotnights
Dom har letat fram sina färggladaste popbyxor ur garderoben men annars är det ungefär som vanligt när Hotnights spelar. Det är stabilt utan att aldrig bli jättemycket mer än så. Och har man som jag sett dom några gånger vet man dessutom vad man får, det blir lite gammalt, lite nytt och så ”alright alright” på slutet (även om dom nämnde något om att det var sista gången man fick höra den).
Betyg: 3

Frida Hyvönen
Frid Hyvönen lyckas få till en rätt mysig stämning i eftermiddagssolen trots en ganska gles publik. David Sandström kommer in och körar i en låt vilket är rätt kul.
Det är trevligt helt enkelt. Hon har för övrigt ett savanntema på scenen (bandets kläder är mönstrade som olika djur på savannen) vilket jag väl inte riktigt förstår grejen med men ändå.
Spelade aldrig den sjukt braiga ”once I was a serene teenage child” vilket är synd men spelningen var bra ändå.
Betyg: 3

Silverbullit
Egentligen står jag för långt bak och ser för dåligt för att kunna uppskatta det här till fullo (spelningen är alltså i Linnétältet) men det lät bra, och det var ett otrolig ös inne i tältet. Speciellt ”Magnetic city” var magnifik.
Under extranumret leds Freddie Wadling in på scenen och han sjunger också i den sista låten (tror till och med att det var någon av hans låtar dom spelade men är inte säker).
Betyg: 4

Håkan Hellström
Minst lika bra som dom tidigare gångerna jag sett honom i sommar. Sannolikt bättre men då jag stod något längre bak än dom tidigare gångerna får man inte riktigt samma euforiska känsla (av förklarliga skäl).
Även om det kändes som man kunde stora delar av konserten utantill (låtval, mellansnack etc. har varit nästan exakt likadant alla tre gångerna) så var det alltså minst lika bra som dom två tidigare konserter med honom jag sett och därmed kan inte heller betyget bli något annat. Håkan Hellström är helt enkelt en makalös liveartist.
Betyg: 5

Flaming Lips
Flaming Lips live är kanske framförallt en visuell upplevelse. Det är teletubbies på scen, Wayne Coyne står i en stor bubbla som rullar omkring ovanpå publiken, det är gigantiska ballonger, oerhörda mängde konfetti, kameror på mikrofoner, lasrar och så vidare. Riktigt coolt. Dessutom är ju musiken bra.
Betyg: 4

Neil Young
Avslutningen med ”Rockin’ in the free world” och Beatlescovern ”A day in the life” är helt lysande. Innan dess har det visserligen varit en bra konsert men för mej som inte har jättekoll på Neil Young och inte har lyssnat så särskilt mycket på honom blir det stundtals lite segt. Det är liksom något gitarrsolo här och där som dras ut lite för långt och ett par låtar som känns lite för långa men annars är det bra, och avslutningen är som sagt helt jävla grym.
Betyg: 4