Dagen efter

Morgonen efter. Besvikelsen är fortfarande stor, mycket stor till och med. Resultatet igår med fortsatt högerstyre och att sverigedemokraterna kom in var väl ungefär det sämsta tänkbara. Dessutom är jag rätt trött och har antagligen någon sorts sockerbaksmälla efter godiset jag tryckte i mej i går kväll. Så det är inte så jäkla uppåt här direkt.
Enda ljuset i mörkret är Miljöpartiets fina valresultat. Hoppas nu bara att dom inte lyssnar på Reinfeldts försöka att locka över dom till den mörka sidan. Det vore ett oerhört svek om dom bytte sida. Dock tror jag inte den risken är överhängande, känns som att väldigt många av mp:s väljare liksom jag vore minst sagt främmande för att rösta på ett parti som stödjer (eller kanske till och med ingår i) en högerregering, hur ädla skälen för det än är. Sen tror jag dessutom att mp i ett samarbete med borgerligheten skulle få svårt att få gehör för sin politik vilket skulle kosta ännu fler väljare i nästa val. Av dom skälen och att mp både ideologiskt och i sakfrågor står långt ifrån den politik regeringen fört tror jag miljöpartiet kommer avböja ett sådant samarbete.
Det rödgröna samarbetet ser jag dock gärna en fortsättning på. Visst kan det vara så att socialdemokraterna har förlorat på det i just det här valet men på lång sikt tror jag att det är ett samarbete som kan löna sej. Dels genom att visa att samarbetet är starkt och inte låter sej knäckas av en tillfällig motgång, dels genom att människor ser att dom tre partierna kan komma överens också i dom frågor där total enighet inte funnits nu inför valet (för vörigt har inte borgarsvinen heller varit överens om allt, man kan ju fråga sej varför inte det ifrågasätts på samma sätt som exempelvis dom rödgrönas ganska små skillnader i synen på föräldraförsäkringen) och dels genom att ju längre samarbetet pågår desto mer kommer det förankras hos väljarna och så vidare. Dessutom ska vi komma ihåg att en av anledningarna till nederlaget 2006 var att det inte fanns något organiserat samarbete och alliansen hela tiden kunde påpeka att det rödgröna regeringsalternativet var oklart. Att s går tillbaka i år handlar nog mer om att folk av någon oförklarlig anledning är rätt förtjusta i Reinfeldt & Borg än om det rödgröna samarbetet. Visst kan det ha kostat väljare på så sätt att en del s-väljare valt mp istället vilket dom kanske inte skulle gjort utan samarbetet, men på det stora hela tror jag inte att det rödgröna blocket förlorat på ett samarbete och det är ändå det som är huvudsaken.
Nåväl, nu har vi fyra borgerliga år framför oss igen. Det känns tungt men det är bara att göra sitt bästa för att stå ut. In och kötta som det heter hockey när man bara går in och tokkör utan att känna efter, lite så får vi göra nu, tänka bort smärtan och fortsätta kämpa.