En fantastisk och en tråkig grej

Dom kallar oss artister var, så klart, fantastiskt. Annika är bäst helt enkelt.

Ska vi gå över till något mindre trevligt så tycker jag det är förjäkla tråkigt att Foppa lägger av. Hade verkligen unnat honom att det skulle fungera den här gången och att han skulle få sluta på egna villkor. Mitt tidigaste daterbara hockeyminne (jag har några minnen från Nobelhallen tidigare men dom kan jag inte sätta datum på) är den där straffen i Lillehammer så jag har mer eller mindre vuxit med Foppa. Under mian extremt hockeyintresserad barndom var han i princip den störste hjälten av alla, störst av dom största om man så vill. Jag har också haft förmånen att få se honom live. Under lockoutsäsongen då han spelade i Modo bodde jag i Hultsfred, så jag åkte upp till Linköping och såg LHC-Modo. Tror matchen slutade 2-1 eller nåt sånt och även om Foppa antagligen inte gjorde sin bästa match i karriären så var han ändå hur grym som helst. Puckkontrollen och hur han kunde hålla i pucken var otroligt. Det är väldigt kul att ha sett live faktiskt.
Men det är som sagt tråkigt. Dels för att man hade unnat honom en lyckad comeback, dels för att det är ett tråkigt slut på en stor karriär och dels för att det alltid är smärtsamt att inse att man blir äldre och att ens gamla barndomshjältar inte kommer hålla på för evigt.