Lite besviken, fast i alla fall så gott som frisk

Kunde idag definitivt konstatera att det med största sannolikhet inte blir någon skridskoåkning innan jag åker tillbaka till Kalmar. Isarna som fanns finns inte längre kvar efter den senaste tidens mildväder. Väldigt trist. Jäkla pissigt att jag skulle bli sjuk under mellandagarna när jag dels var sugen på att åka skridskor och det dels var kanonväder för skridskor där några dagar precis efter jul. Så typiskt liksom. Man blir sugen på att åka skridskor och lägger rentav fram det som ett förslag om aktivitet, då blir man sjuk och sen blir det mildväder så att isarna försvinner. Ganska värdelöst om man ska tala klarspråk, är faktiskt rätt besviken (och lite bitter, vem vet när det kan finnas skridskochans igen).

Men på tal om förkylningen så är jag nu så gott som helt frisk. Hostar fortfarande lite grann, men inget som direkt stör. Det är ju bra. Frisk är bättre än sjuk.

I övrigt har det inte hänt så hemskt mycket denna dag. Har fixat lite med omslaget till mitt ex av nyårsskivan, tittat ikapp ett par grejer på play, spelat lite wii, tittat på slutet av Ryssland - Schweiz i JVM (galet spännande) och slöat i största allmänhet. Lyckades rentav somna en stund när jag satt och glodde på tv under kvällen. Det var ett tag sedan det hände sist.

Har för övrigt börjat känna vissa hintar av efter helgerna-melankolin. Den där tomheten man ibland kan känna över att såväl jul och nyår och allt det man laddat så för under åtminstone hela december plötsligt är över. När man drabbas av insikten att det är ett helt år kvar till nästa gång. Den brukar komma ordentligt framemot mitten av januari när jul. och adventspyntet plockas undan och det plötsligt blir väldigt mörkt. Fast å andra sidan burkar den också gå över ganska snart när man så sakteliga glider in i vardagslivet ännu ett år. För vissa är den känslan starkare när sommaren är över och hösten nalkas, när ännu ett skolår eller jobbår tar sin början. För mig är den som starkast efter jul och nyår. Antagligen för att tiden runt jul är min absoluta favoritårstid. Visst är våren härlig och visst är de lata sommardagarna med ett glas vin i solen sköna, visst gillar jag hösten. Men just tiden runt jul, den är det något extra med. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är men jag gillar mörkret, kylan, snön, de kalla klara nätterna, glittret från snö, stjärnor, ljusstakar och julbelysningar, julgranens doft och kulornas glans, själva känslan och stämningen i luften.

Dessutom är det här sista året då allt är som det varit, nästa år lever jag ju antagligen vuxenliv med jobb och kan antagligen inte vara här uppe över en lika lång period som jag brukar. Något som kan innebära att efter helgerna-melankolin blir något djupare och sitter i något längre än vanligt. Men det, ja det lär väl i så fall visa sig.