Ingen bra dag

Det här har inte direkt varit någon briljant dag. Började med att jag fick schemat för way out west-jobbet. Det var inget som fick mig att jubla direkt. Hade önskemål om att jobba under festivalen eller möjligtvis något pass efter, för det var vad som funkar bäst för mig tidsmässigt. Men nu fick jag två pass före festivalen (det första redan på tisdagen) och ett efter festivalen (som dessutom slutar så sent att jag måste stanna i Göteborg till måndagen veckan efter). Jag är fullt medveten om att alla önskemål inte kan mötas, och eftersom jag fick iväg min ansökan relativt sent bör mina önskemål vara ganska lågt prioriterade, men ändå. Att få så mycket som 2/3 av passen före festivalen blev en aning chockartat. Det var inte de tider jag hade hoppats på direkt. Har dock skickat iväg ett mail för att se om jag kan byta bort passet på tisdagen, för det är framförallt det passet som ställer till det på olika sätt. Så vi får väl se vad som händer. Går det inte att byta bort tisdagen får jag väl försöka hitta en lösning, men ja dte får väl visa sig helt enkelt. Hur som helst var det ingen jättebra start på dagen, och värre skulle det bli.

På eftermiddagen ringde det från ett Kalmarnummer. Det visade sig vara Kalmarhem som ringde för att meddela att de gått igenom en lista från universitetet och upptäckt att jag inte är student längre. I klartext bad de mig alltså att säga upp lägenheten till sista september. Så efter det datumet har jag ingenstans att bo. Känns ju sådär. Hur fan jag ska lösa det har jag ingen aning om. Visst skulle jag kunna bråka och vägra säga upp lägenheten för att sedan hävda att jag bott där såpass länge att jag har besittningsrätt om de försöker vräka mig, men det känns onödigt med tanke på att jag ändå tänkt flytta därifrån så fort jag får ett jobb. Dessutom känns det ganska tveksamt om det skulle fungera med tanke på att det är en stundentlägenhet och att det säkert står i kontraktet att man ska vara student för att bo där. Nåväl, det lär säkert lösa sig på något vänster det också, men det känns ändå jävligt surt. Beskedet att man måste flytta ut är ju liksom inte ett besked man vill ha. I alla fall inte när man inte har någonannanstans att bo. När jag la på luren efter det där telefonsamtalet kändes det faktiskt ganska hopplöst och tomt. Men det är bara att bita ihop och fokusera på att hitta en lösning, kan ju bli spännande att se hur det slutar.

Hur som helst så blev det allt som allt en ganska dålig dag. Framförallt på grund av det där med lägenheten (schemagrejen var mer lite irriterande, men satte på något sätt ändå tonen för dagen). Som om jag inte hade nog med ångest över att jag inte har något jobb, nu har jag ingenstans att bo heller.