Det är en hit

Nu när hälften av avsnitten av julkalendern visats kan konstateras att det är en jäkligt bra kalender i år. På sätt och vis känns det som att den kan bli den här barndomsgenerationens Sunes jul. Delvis för att det finns vissa likheter mellan kalendrarna, tänker då exempelvis på att humorn är det centrala och att avsnitten är relativt fristående från varandra. Känner man bara till grundkonceptet kan man se de flesta avsnitt för sig själva. Och så den klumpiga pappan förstås. Men också för att båda är bra kalendrar som har potential att leva kvar i minnet, bli en klassiker, hos de som ser den som barn. Samt att båda är roliga även för vuxna. Personligen håller jag Sunes jul högre än Barna  Hedenhös uppfinner julen, i någon mån sannolikt för att Sunes jul är den  mest klassiska julkalendrarna av alla för min generation, men jag skulle inte alls bli förvånad om dagens barn får samma förhållande till Hedenhös som vi 80-talister har till Sunes jul. med tanke på det är det också lite kul att de som gjort Hedenhös då och då smyger in små blinkningar till Sunes jul. Tänker då kanske främst på scenen i skolan då Hedenhösbarnen upplever att läraren bara säger bla bla bla, vilket är en tydlig hommage till (vissa säger kanske plankning av, men jag ser det mer som ett hyllande lån än en stöld) scenen i Sunes jul där de är i kyrkan och Sune upplever att prästen bara säger bla bla bla och avslutar med armen.

Hur som helst gillar jag verkligen Barna Hedenhös uppfinner julen. Det är förbaskat underhållande och roligt. Och det är allt jag kräver av en julkalender. Hoppas det fortsätter vara lika bra och underhållande ända in i mål.
Visst finns det säkert en hel del att anmärka på om man gör en kritisk analys av kalendern, men den analysen tycker jag vi väntar med tills kalendern är slut och vi vet hur det går. Det är ju alltid svårt att analysera ett verk när man bara sett halva verket.