Nödvändiga sovmornar

Tog lite sovmorgon idag också. Kändes som att jag kunde behöva det. Även om det inte kändes särskilt slitsamt när jag var mitt uppe i det märkte jag igår att helgen faktiskt hade tagit en hel del energi i anspråk. För trots att jag klev upp först framemot ett igår var jag ändå skittrött på kvällen. Så då fick det bli ett par timmar extra på morgonen idag också. Himla skönt.

Imorgon blir det dock ingen sovmorgon, snarare tvärtom. Farsan har nämligen fått för sig att jag ska hjälpa till att bära grejer på hans jobb. Jag kommer visserligen få betalt för det, men jag kan väl inte säga att jag känner någon jätteentusiasm inför uppgiften. Jag är ju inte superförtjust i att böra tunga saker till att börja med, och särskilt inte när det ska bli 25 grader och sol. Men det är bara att bita ihop och se glad ut medan jag gör det. Lite professionalism och stolthet har man ju ändå.
Så får jag ta diskussionen med mina föräldrar sen om att jag inte gillar att de anmäler mig som frivillig till den där typen av småjobb. Herrejösses, jag är snart 30, jag måste väl för tusan få bestämma sånt själv (det här är också ett utmärkt exempel på varför man i vuxen ålder vill ha en buffertzon mellan sig själv och sina föräldrar). Egentligen är det nog mest det jag inte gillar. Hade de bett mig om hjälp att göra det är det, trots att jag inte gillar att bära tunga saker (jag har ju lagt åtskilliga år på universitetet just för att slippa bära tunga saker), sannolikt att jag hade sagt ja. Men när någon annan plötsligt har bestämt sådant åt mig, det avskyr jag.

Hur som helst, så har jag inte så mycket mer att tillägga just nu.