En välkommen nolla

För några dagar sedan lyckades jag med något jag länge siktat mot. Jag lyckades nolla i hjärter. Det vill säga att jag gick igenom en hel match utan att ta en enda poäng (här bör för den som är obekant med kortspelet hjärter påpekas att spelet går ut på att ta så få poäng som möjligt). En perfekt match. Att säga att det gjorde livet bättre eller att jag nådde ett av mina stora livsmål är att ta i något oerhört, men det lyste i alla fall upp den aktuella kvällen lite. Det var en framgång.

Jag tror att framgångar är viktiga. Även små framgångar ger en skön känsla. De bidrar till att hålla humöret uppe, och de kan lyfta en i övrigt grå vardag. Människor är olika bra på att ta motgångar och att möta svårigheter, men alla har en gräns. Åker du bara på motgång efter motgång efter motgång tappar du till sist lite av gnista, motivation och lust. Jag ser mig själv som ganska bra på att ta motgångar, jag använder det ofta som motivation och tändvätska inför framtiden (lusten till revansch och att "visa de jävlarna" finns starkt i mig). Men jag har ändå i perioder när mitt jobbsökande gått emot som mest känt att det tagit på mig. Särskilt i perioder i perioder när framgångarna sådär överlag varit glesa har jag märkt att varje nej tack tagit mycket hårdare än de brukar göra. Medan de i perioder med mer täta framgångar runnit av mig som regn på ett välimpregnerat tält.

Motgångar ger revanschlusta och tändvätska, men att emellanåt få en framgång ger positiv energi och styrkan att stå emot upprepade smällar. Det behöver vara några stora framgångar, man kan ju inte vinna priser eller klara en uppgift man klurat länge på varje dag, utan små vardagliga, till synes triviala framgångar räcker gott. Att lyckas med ett jättesvårt sudoku, att hitta det där goda vinet som inte funnits på det lokala systembolaget på länge, att få till en riktigt god sås, att hitta ett perfekt ställa till den där väggprydnaden som blivit stående. Nollan i hjärter må som enskild händelse inte haft större effekt än att det lyste upp en kväll, men som del i en helhet bidrog det med positiv energi, självförtroende samt, vilket bör erkännas, ett visst mått av stolthet över att ha klarat något man inte gjort förut. Det kändes bra.