Friday, January 23, 2015

Skit!

Oskarshamn - Bofors 4-2 (1-0, 2-1, 1-1)

Egentligen var jag ganska förberedd på att det skulle bli förlust idag. Oskarshamn borta blir så gott som alltid förluster. Men det gör ont ändå. Särskilt när det var så längesedan kära BIK förlorade senast, man hade nästan hunnit glömma lite hur det känns att förlora. Men det är väl som det är och bara att ta nya tag.
Förstår dock inte varför det ska vara så omöjligt för BIK att slå Oskarshamn på bortaplan. Hemma blir det sällan förluster mot dem (även om det händer emellanåt), men just på bortaplan är det som förgjort. Måste sitta i huvudet på spelarna på något sätt. Att de vet med sig att det alltid går år helvete i Oskarshamn och därmed på sätt och vis har förlorat redan på förhand. Men jag vet inte. Konstigt är det hur som helst.

Och inte gick På Spåret bra idag heller. Visserligen helt ok poängsumma (31), särskilt för att vara en rövinsats från min sida, men jag är inte nöjd med min egen prestation. Och verkligen inte nöjd med att få stryk av båda lagen. Så det har väl inte varit någon höjdarkväll ikväll kan man väl säga.

På tal om hockey tycker jag för övrigt att SHL:s nya regler för att få spela i ligan är idiotförslag. Att man ska ha en stabil ekonomi och en viss summa i eget kapital köper jag. Men när de börjar peta i vad lagens arenor ska ha för publikkapacitet och hur mycket av kapaciteten som ska vara sittplatser och så vidare tycker jag de är inne och petar i saker de inte har ett skit med att göra.
Så länge en hall uppfyller rent tekniska krav som exempelvis ljus, ljus, internetuppkoppling, möjlighet för tv-sändningar och så vidare är det i mina ögon helt upp till klubben (och ägaren av hallen så klart) vilken publikkapacitet hallen har, och än mer så hur många av platserna som är sittplatser. Dessutom tycker jag fixeringen vid sittplatser är jävligt löjlig då det inte bara går in mer folk (=större biljettintäkter, vilket ju borde locka kapitalistsvinen i SHL-ledningarna) på ståplats, det blir även betydligt bättre stämning och känslor på en ståplatsläktare. Det blir trångt, varmt, svettigt, högljutt, emellanåt hetsigt. Ståplatsläktaren är på mångt och mycket själen i svensk idrott. Det är där hjärtat, adrenalinet och de riktigt starka känslorna finns. Med det inte sagt att de som sitter inte har hjärta och känslor, men det blir aldrig på samma sak att sitta som att stå. Precis som på konserter är sittplats aldrig samma sak som att stå i trängseln. En riktig hockeymatch SKA ses stående.

Vill något lag bara ha sittplatser så fine, men tvinga inte alla att ha det. Vill man ha en hel långsida ståplats ska man få ha det.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home