Produktiv måndag
Det mesta har flutit på bra idag. Har satt ungefär halva låtordningen på spellistan (början och slutet är klara, mitten kvar), och skrivandet har också gått fint. Dessutom var dagens promenad en himla bra promenad. Så det har varit en produktiv dag.
Har även lyckats lova morsan att hjälpa till med att registrera typ mätvärden eller nåt på hennes jobb på onsdag. Eller lovat och lovat förresten, ni vet hur föräldrar brukar kunna ge order i form av frågor? Ungefär så var det.
Kan inte säga att jag är helt förtjust. Framförallt är det frustrerande att mina föräldrar verkar se mig som någon jäkla resurs de kan ringa in utan att ens fråga om jag har tid och lust när något behöver göras en dag eller två (farsan har redan bokat in mig en dag i juli för att bära bord på hans fritids utan att ens fråga). Visst, det är pengar, men det är väldigt långt ifrån så bra betalt att det ska vara värt att offra en dag på det. De där hundralapparna kan jag både ha och mista. Den här veckan har jag dessutom så mycket annat jag måste göra, så egentligen borde jag kräva minst 500 i timmen för att lägga en (eller eventuellt rentav två) dagar på att registrera mätvärden. Fast mina föräldrar har svårt att greppa det där, bara för att jag inte har ett lönearbete tror de att jag är sysslolös på dagarna. Men så är det inte. Särskilt sista 2-3 veckorna har jag inte haft några problem alls att hålla mig sysselsatt, och rent generellt brukar just veckan före midsommar vara en av de veckor på året jag har som allra mest att göra, så då har jag egentligen inte alls tid att rycka in och jobba en dag. Hade jag haft ett fast jobb vore det naturligtvis en annan sak, men eftersom jag nu inte har det har jag redan massa annat inbokat de flesta dagar.
Fast egentligen är jag mest grinig över att de inte ens frågar utan bara bestämmer. Eller, de frågar men då är det ingen fråga utan en till fråga förklädd order. Herregud, jag fyller 30 i år, jag har mitt eget liv och måste få ta mina egna beslut.
Vissa gånger saknar jag den där buffertzonen jag hade till familjen när jag bodde i Kalmar mer än annars.
Har även lyckats lova morsan att hjälpa till med att registrera typ mätvärden eller nåt på hennes jobb på onsdag. Eller lovat och lovat förresten, ni vet hur föräldrar brukar kunna ge order i form av frågor? Ungefär så var det.
Kan inte säga att jag är helt förtjust. Framförallt är det frustrerande att mina föräldrar verkar se mig som någon jäkla resurs de kan ringa in utan att ens fråga om jag har tid och lust när något behöver göras en dag eller två (farsan har redan bokat in mig en dag i juli för att bära bord på hans fritids utan att ens fråga). Visst, det är pengar, men det är väldigt långt ifrån så bra betalt att det ska vara värt att offra en dag på det. De där hundralapparna kan jag både ha och mista. Den här veckan har jag dessutom så mycket annat jag måste göra, så egentligen borde jag kräva minst 500 i timmen för att lägga en (eller eventuellt rentav två) dagar på att registrera mätvärden. Fast mina föräldrar har svårt att greppa det där, bara för att jag inte har ett lönearbete tror de att jag är sysslolös på dagarna. Men så är det inte. Särskilt sista 2-3 veckorna har jag inte haft några problem alls att hålla mig sysselsatt, och rent generellt brukar just veckan före midsommar vara en av de veckor på året jag har som allra mest att göra, så då har jag egentligen inte alls tid att rycka in och jobba en dag. Hade jag haft ett fast jobb vore det naturligtvis en annan sak, men eftersom jag nu inte har det har jag redan massa annat inbokat de flesta dagar.
Fast egentligen är jag mest grinig över att de inte ens frågar utan bara bestämmer. Eller, de frågar men då är det ingen fråga utan en till fråga förklädd order. Herregud, jag fyller 30 i år, jag har mitt eget liv och måste få ta mina egna beslut.
Vissa gånger saknar jag den där buffertzonen jag hade till familjen när jag bodde i Kalmar mer än annars.
posted by Nicklas R at 23:33
0 Comments:
Post a Comment
<< Home