Anna Ternheim

Kom ganska nyligen hem efter att ha varit nere vid sjön och sett Anna Ternheim spela på flotten. Det var bra. Väldigt bra till och med. Och att det kom några regnstänk gjorde inte så mycket, det ramade mest in på ett fint sätt. Förstärkte, eller kanske snarare underströk melankolin i låtarna. Tror att den här typen av musik gör sig bättre när det är lite mulet och dunkelt än en strålande solig sommarkväll.
Men när solen gick ner och mörkret växte sig på, när några lätta regnstänk kom och ljusen från andra sidan sjön glittrade i vattnet när den avskalade (piano och röst) versionen av Shoreline avslutande konserten... det var hänförande vackert.
Fast konserten var naturligtvis inte bara Shoreline. Fick höra många favoriter från Anna Ternheims katalog. Inte minst från första plattan. Avskalat var det dock rakt igenom. Ternheim ensam på scen med gitarr och piano. Det är inte alla som lyckas bära upp så pass avskalade arrangemang men AT kan. Det var väldigt fint rakt igenom. Och när vissa äldre låtar, de där som i ett eller annat avseende betytt något, dök upp i setlistan, då var det svårt att hålla känslorna i styr. En To be gone, en I follow you tonight eller den inledande Better be. Så glad att hon valde att spela dem.

På vägen hem började det spöregna. Vänligt av regnet ändå att vänta tills konserten var slut. Däremot inte jättetrevligt att sitta och vara småfuktig i en varm lägenhet, men det är väl kanske priset man får betala för att helt gratis ha kunnat gå och se en väldigt bra konsert.
Imorgon har jag en telefonintervju angående ett jobb. Håll tummarna för mig!