Det kan bli otäckt

Råkade visst bli en utgång igår. Det hade jag kanske inte riktigt tänkt mig, men när jag satt och slöglodde lite oengagerat på partiledardebatten hörde en kompis av sig och frågade om jag var sugen att gå ut och ta några öl, och det tackar man ju inte nej till. Trevlig kväll.

Idag har varit lugnt.

Och imorgon är det val. Ett ödesval. Skulle högern gud förbjude vinna makten står vi inför det största systemskifte sett sedan vi lämnade Kalmarunionen. Det påbörjades redan under Reinfeldt-åren, men nu kommer de inte låta sig stoppas av något alls. Då kommer Reinfeldts skattesänkningar, nedskärningar, utförsäljningar och privatiseringar kännas som en västanfläkt, en tid att minnas som "det var nog inte så illa ändå". Lägg därtill att SD:s fascism i ett sådant läge inflytande. Jag är livrädd.
Jag kommer att rösta på Vänsterpartiet. Det är på den kanten jag har mitt hjärta och mina grundläggande värderingar. Svårare än så behöver det inte vara, och jag kan ibland önska att fler gick på grundvärderingar och ideologi än utifrån vad partierna säger i valrörelsen. Då skulle högern få bekänna färg och inte kunna gömma sig bakom tomma klyschor och luddiga uttalanden.

Nåväl, det viktigaste imorgon är att se till så att Jimmie med anhang får så lite inflytande som bara är möjligt. Därefter att sätta stopp för högern. Sverige har inte råd med fyra år av Kristersson. Det kommer slita sönder samhället.

Krossa rasismen. Krossa fascismen. Krossa kapitalismen. Gå och rösta!