Welcome to hell?

För några veckor sedan stod det ju klart att Arbestförmedlingen kommer tvinga mig till stöd och matchning igen. Jag övervägde starkt att vägra, att säga fuck you och be om att bli utskriven. Landade väl till sist ändå i att jaja, jag får väl ge det en chans men är det lika kasst som förra gången så hoppar jag av. Så var uppe hos min nya leverantör i dag för första gången för ett kort möte. Känns väl sådär måste jag säga. Framförallt tycker jag ju fortfarande att det tar alldeles för mycket tid i anspråk som skulle gå att använda till något vettigare (dock verkar AF faktiskt ha lyssnat och beslutat om färre timmar den här gången, alltid något), sedan fick jag lite känsla av att det finns en risk att hon som håller i det och jag kommer krocka en del rent personlighetsmässigt. Sedan verkar hon onekligen kompetent och ha en lite annan ingång i det än vad de hade förra gången, så vi får väl se vad det blir.
Ska hur som helst dit redan imorgon igen. Det hade jag inte riktigt räknat med och känner mig inte görsugen på, men det är väl som det är. Tänkte att jag får ge det några veckor nu och så får jag se sedan hur jag känner att det fungerar och hur jag mår i det och så. Den här gången har jag ju i alla fall inte 35 minuters promenad enkel väg.

Utöver det ovan nämnda har dagen varit lugn och vanlig. Fick ett ryck och städa bort ett par i princip flaskor sås och majonnäs som stått i kylen lite för länge för att man skulle vilja äta det sista lilla som fanns i dem. Ganska enkelt kan tyckas, men eftersom jag hör till dem som vill återvinna så mycket det bara går blev det lite halvmeck med att skölja ur dem och så. Inte så att det var särskilt jobbigt, men krångligare än att bara slänga dem i soptunnan.
Nåväl, imorgon tar veckan stalp.