Stela lår

När jag klev ur sängen imorse hade jag helt mystiskt träningsvärk i låren. Det är ju inte utan att man blir lite nyfiken på vad jag gjort i sömnen egentligen.

I övrigt ingen anmärkningsvärd dag. I ett anfall av vemod konstaterade jag att det visserligen funnits fina stunder men att mitt kärleksliv på det stora hela bestått av en lång rad besvikelser. Oerhört emoigt tänkt av mig. Vykortet farsan bad mig köpa på tradera härom veckan kom på posten. Min John Botvid-autograf har däremot inte kommit än, men den vet jag kommer dröja till åtminstone slutet av veckan (kanske rentav in på nästa) då säljaren för närvarande befinner sig i ett fjärran land. Då blir ju postgången lite långsammare så att säga. Nya Flashback Forever var festligt. Gjorde pastasås med ost och rätt mycket vitlök till middag. Det var gott. Men med tanke på mängden vitlök ändå tur att jag inte behöver utsätta någon för att hångla med mig ikväll. Måste komma ihåg att lämna ett givetvis positivt omdöme på vykortssäljaren. Och skicka in cash i Varan-TV-insamlingen så jag inte riskerar att inte få se det nya materialet när det kommer. Det hade ju varit för hemskt. Bästa jag gör det på en gång. På återseende.